I Sörmlands museums arkiv finns mångfald. Från vykortssamlingen valde bloggadministratörerna – i min frånvaro - påskkärringar från 1920-talet. Text på baksidan: "En glad och trevlig påsk önskar dessa Blåkullakärringar. Känner du igen dem?" Undertecknat: "Anna Thunberg, Vadsbro, Tuvekärr, Årdala"
Traditionen att klä ut sig till påskkärring anses ha uppkommit på 1800-talet. Bakgrunden utgörs av de förfärliga häxprocesser som kulminerade i Sverige kring 1670. Kvinnor anklagades för att ha haft samröre med djävulen genom att ha deltagit i hans gästabud.
I folktron var dessa måltider ibland förlagda till Blåkulla dit häxorna sågs färdas på kvastar. Hundratals kvinnor avrättades efter påhittade anklagelser och summariska rättegångar.
Nämnda tradition vårdades ömt i mina hemtrakter i Västergötland. På påskafton klädde vi barn ut oss till häxor och krigsmålade oss på kinderna. Försedda med kvastskaft och små spånkorgar gick vi runt i byn och fick i regel både godis och småmynt i korgen av välvilliga grannar. Om den barbariska häxbakgrunden till denna verksamhet visste vi föga. Att predika om djävulen gjorde förvisso kyrkans mörkermän – mest för döva öron. Och Blåkulla trodde jag nog var en vacker fjälltopp.
Här i Nyköping verkar traditionen med påskkärringar inte särskilt utbredd. I stället är det påskägg till barnen med diverse innehåll som dominerar. Och mat, alkohol och godis i övermått för flertalet vuxna. Kanske borde en del föräldrar försöka bryta mönster och varva Wordfeud med berikande dialog med barnen. Att tillfälligt bekämpa sitt digitala beroende, vara närvarande i nuet och föra intressanta samtal t ex om påsktraditioner borde vara ett spännande alternativ. Den som inte delar min uppfattning kan dra till Blåkulla!
Hoppas Din PÅSK blev bättre än förväntat!
