Nog är väl julen den största mathelgen i våra svenska hem men påsken kommer inte långt efter. Sill och Janssons frestelse, omeletter och massor av gott bröd det är påskmat det. Men framför allt är det ju äggen som hägrar. Vi brukar i familjen måla äggen med vattenfärger innan vi äter dem och sedan hänger vi upp dem som prydnad i påskriset. När barnen var små hade vi tävling om vem som målade det vackraste ägget. Priser och hurrningar blev lönen.
Min far var ju hönsfarmare på 1940-talet så det fanns gott om ägg i stugan. En påsk bestämde sig far min och grannen Reinhold i Bråten att de skulle tävla om vem som kunde äta de flesta äggen. Pappa lyckades klämma i sig 21 stycken men Reinhold vann för han åt 24. Det var imponerande. För egen del brukar jag nöja mig med 8 till 10 ägg till påskmiddagen. Men då måste de vara löskokta för annars blir det för mäktigt.
Det här med påskfirande var ju mycket allvarligare förr. Långfredagen var ju näst intill helig och den dagen fick inget arbete utföras. Och inga nöjen heller för den delen. Det var gräsligt tråkigt. Och skärtorsdagen skulle också helgas. Jag minns när jag kom hem en dag och berättade för mamma att jag var bjuden på skärtorsdagsbal på en danslokal. Men då sa kära mor stopp. ”Ni kommer ju å dansa te långt in på småtimma å då ä dä långfreda! Dä blir inget åv mä dä”! Så det var bara att stanna hemma det.
Sedan många år är det för vår del tradition att resa upp till södra Lappland, till Åsele, där min svåger och svägerska har sin hemvist. Då blir det skidåkning och gäddfiske och en massa god mat och trivsamt prat. Men det är en ansträngande resa för det är 75 mil dit så resan tar inemot 10 timmar. Men det är det värt.
Som föremål från museets samlingar till den här påskbloggen har jag en kycklingrad, en påskdekoration från samlingen Eskilstunahemmet. Tidigare ägare var Ingrid och Ivar Aldestrand i Eskilstuna och givare Roger Aldestrand i Ytterhogdal.
