När vi seniorbloggare enades om "tema flytt" tänkte jag att det skulle bli en enkel match att få till veckans inlägg. En mängd minnen av varierande kaliber spelades upp för min inre syn. Här följer några exempel ur min personliga flytthistoria från den första till den senaste.
Min första flytt ägde rum år 1966. På den tiden blev man myndig vid 21 års ålder. Just fyllda 21 kände jag mig oerhört vuxen. Nu var det äntligen fritt fram för ett självständigt liv och legalt att inhandla alkohol på Systembolaget. Strax efter myndighetsdagen drog jag iväg till Stockholm för universitetsstudier. Flytten av ett begränsat bohag rymdes i min SAAB och målet för fyrtiomilaresan var Strandvägen 1 i Djursholm. Här hade jag obesett hyrt ett rum i en jättevilla. Det var ingen lämplig studiemiljö med otaliga störningsmoment från några av bortåt tio inneboende. Efter lite drygt två månader flyttade jag vidare till Lidingö för ett väsentligt bättre och lugnare boende.
Nästa exempel kommer från år 1973. Jag hade fått ett vikariat på Länsstyrelsen i Södermanlands län. Flytten till Nyköping skedde på statens bekostnad. Jag skulle tillträda en högre tjänst vilket var förenat med flyttförmån. Allt var noga avtalsreglerat - packning, uppackning, gardinbidrag och ersättning för dubbelhyra etc. Det var en mycket behändig flytt!
Min senaste flytt ägde rum år 2008. Den var kort - ca 125 meter från norr till söder om Repslagaregatan i Nyköping.
Nu hade jag god hjälp av mina ungdomar som såg till att farsgubben fick ändan ur vagnen. Ett bestående minne är en mycket aktiv gallringsverksamhet. Det är här som termosen kommer in i handlingen. Förvisso inte en termos av den kulturhistoriska dignitet, som finns i museets förråd. Utan en modern termos, som för mig hade ett visst affektionsvärde. Jag hade föreläst om jämställdhetspolitik för deltagare i ett socialfondsprojekt och fått en liten EU-termos som belöning.
I samband med flytten tyckte mina ungdomar att jag inte behövde tre små termosar. Självsvåldigt såg de till att två gallrades ut och därmed var den blå EU-termosen borta för alltid.
Långsint har jag ältat försvinnandet. Med tiden har det blivit en gimmick, som för min del främst syftar till att minnas flyttstrapatserna för gammal man och hans nära och kära.
