Temat för veckans blogginlägg är ganska provocerande. Många strävar mot att bli bäst på olika områden. Få lyckas och på vägen eftersätts ofta andra viktiga delar av personlig utveckling. Den ”perfekta” människan med stort ego är ofta auktoritärt nedlåtande och behöver en mindre perfekt omgivning för att vara riktigt tillfreds. Även om en del tycks anse sig själva som allvetande, oumbärliga och perfekta i arbetslivet, som outstanding vad gäller föräldraskap, som fantastiska sällskapsmänniskor etc etc finns det alltid någon spricka i kristallen. Det är min åsikt baserad på mångårig insikt. Somliga tycker säkert att mitt tyckande är allmänt obstinat och fördomsfullt – det bjuder jag på!
Bildens 70-talsväska från Mälarsjukhuset i Eskilstuna innehåller testmaterial, som användes vid neuropsykologiska bedömningar av barn i åldern 4 – 7 år. Tre häften med information, en bildbok, ett fotoalbum och 6 plastburkar. Här finns en plansch med geometriska former, plastpåsar med barnfoton i Sv/V och färg. Röda plastlådor och genomskinliga plastlådor med diverse figurer.
Det skulle vara intressant att fördjupa sig i nutida bedömningar av barn som i något avseende inte följer normen. Det är helt klart att min egen kunskap på området är närmast rudimentär. ”Utvecklingsrelaterade Kognitiva Funktionshinder” är den internationella benämningen av området medan vi i Sverige kallar funktionsnedsättningen ”Neuropsykiatriska tillstånd”. Uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblem (ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder), Aspergers syndrom, autism och Tourettes syndrom brukar i Sverige kallas för neuropsykiatriska tillstånd. Generella och specifika inlärningsstörningar brukar räknas till denna grupp. (Fakta hämtade från www.psykologiguiden.se)
Min egen erfarenhet av begåvningstest/IQ- och personlighetstest är inte särskilt omfattande. I arbetslivet genomgick jag vid ett tillfälle ett amatörmässigt genomfört personlighetstest. Det var ingen direkt nyhet för mig att jag hamnade i den extroverta gruppen, var en energisk men något flegmatisk ”rådgivartyp” med blygsamma ledaregenskaper.
För sex år sedan genomgick jag ett snabbhets- och koncentrationstest, som är
en annan typ av begåvningstest. Jag hade haft körförbud i tre månader efter en s k TIA-attack (förstadie till stroke). Nu skulle jag testas för att återfå min status som legitimerad bilförare. Som tur var klarade jag att snabbt och tillräckligt korrekt lösa de enkla uppgifterna. Det kändes oerhört befriande!
Någon perfekt bilförare är jag dock inte. Men jag gör mitt bästa och intar i regel en ödmjuk attityd bakom ratten. Ibland kan jag dock inte undvika att bli upprörd när ”perfekta” medtrafikanter struntar i fartgränser och dessutom har mage att markera missnöje med min lagstadgade framfart.
