I början på 1950-talet var det många småbrukare i mina hemtrakter som flyttade från sina små gårdar och bosatte sig i Stockholm. Så gjorde även mina föräldrar men innan de flyttade byggde far min en sommarstuga vid vår lilla sjö för att vi skulle ha en fast punkt kvar i trakten. Familjen drog iväg till Enebyberg och min pappa började som butiksbiträde i en livsmedelsbutik på Gärdet i Stockholm. Det tycker jag var bra gjort. Själv började jag på läroverket i Stocksund norr om Stockholm. På helgerna for vi ofta ut till ”Stugan”.
I den stugan fanns ingen elström så uppvärmingen skedde med en vedeldad kamin och maten lagde vi på vedspisen. På sommaren var det besvär med att förvara maten så jag ordnade till en isdös i skogskanten med en rejäl hög med sågspån. Ett gammaldags isskåp lyckades jag även få tag i och på senvintern tog vi upp is ur sjön.
Det blev en tradition att isupptagningen skulle ske på vasaloppssöndagen det vill säga första söndagen i mars. Vi hade en batteriradio i stugan och den lyssnade vi på medan vi tog upp is. Men rapporeringen från loppet var på den tiden ganska sparsam och det förargade mig. Nu för tiden är vi ju alla med hela tiden via TV och ser det hela från alla vinklar. Det är stort!
Min enda anknytning till Vasaloppet för övrigt är att vår son en gång körde det med några kompisar i samband med att han gjorde sin militärtjänst i Strängnäs. Det var ett år när det rådde mildväder så att det stod vatten i skidspåren mest hela vägen från Sälen till Mora. Att han lyckades fullfölja loppet var en bragd. Om han hade haft de raggsockor på sig som jag valde i museets samlingar då hade de blivit väldigt våta. Raggsockorna är tillverkade och skänkta av Ann-Marie von Stockenström på Ånhammar.
