Det var klåfingrigt av mig att börja mecka med den där klockan. Det var ett bordsur som påminner om det på bilden ovan. Den är skänkt till museet av Pettersson i Nyköping. Min klocka var ett väckarur med ett alldeles ovanligt trivsamt sätt att väcka. När det var dags att stiga upp spelade klockan en vacker melodi från en inbyggd speldosa. Jag har alltsedan dess haft den välkända melodin i huvudet och den heter ”Klang, min vackra bjällra...” Den kommer från inledningsorden i Zacharias Topelius’ dikt ”Respolska” från 1847. Jag var bara 11-12 år då men melodin minns jag!
Nu var klockan försedd med fjäderuppdragning och en så kallad ”oro”. Så jag byggde om den till ett pendelur genom att fästa en järntråd i oron och belasta den med några små metallbrickor. Det där fungerade naturligtvis inte alls till belåtenhet så jag bestämde mig för att ta loss urverket och göra en liten båtmotor av det istället. Jag snickrade till ett båtskrov av en halvmeterlång trästock som jag formade till en båt och gröpte ur. Urverket monterade jag sedan i båtskrovet men när jag skulle montera propelleraxeln på urverket så gick jag bet. Men den fina klockan hade jag totalförstört och det ångrar jag djupt än i dag. Jag skulle betala bra mycket för att få uppleva den där ”musiken” igen.
Annars är begreppet tid någonting mycket märkligt. Vi är ju helt förtrogna med tidsbegreppet tycker vi och har det inpå oss varje stund. Jag har en klocka på armen som går så precis så att den inte drar sig mer än 5 sekunder i månaden. Det gillar jag. Och min väckarklocka är radiostyrd från Frankfurt i Tyskland och lär gå en sekund fel på 100 miljoner år! Det kan man stå ut med. Men tid ser jag som något outgrundligt. Enligt Wikipedia definieras tid något kryptiskt som ”Händelsesekvens”. Tid är enligt denna text ”en grundläggande dimension i vår tillvaro som gör att vi kan beskriva händelser i vad som har skett, vad som sker nu och vad som kommer att hända senare, det vill säga ge en ordnad följd, en sekvens, av händelser”. Ja, det kan man väl möjligen ta till sig. Men när man efter en svårförståelig beskrivning kring tidens gång och tidens riktning kommer fram till att ”Det är ganska svårt att hitta någon riktig objektiv fysisk eller matematisk beskrivning av vad tidens gång egentligen består i” då går jag bet. Lika ”bet” som när jag skulle koppla ihop väckarklockans urverk med propelleraxeln för 65 år sedan!
