Det första som möter besökaren på Apartheidmuséet i Johannesburg är Nelson Mandelas ord: ”Att vara fri är inte bara att kasta av sig sina bojor, utan att leva på ett sådant sätt som respekterar och bidrar till andras frihet.”
Visdomsord som den brittiske majoren Alexis Casdagli kan, på ett symboliskt sätt, sägas ha praktiserat när han satt i ett tyskt fångläger 1941. Där broderade han bonader som smyckades med svastikor och tyska riksvapen till.de tyska fångvaktarnas förtjusning. Bonaderna hängdes upp och dekorerade väggarna men vad fångvaktarna inte såg var att den bård av prickar och streck som löpte runt broderiet var ett morsemeddelande som löd: Fuck Hitler och Good save the Queen. Majoren kunde fritt uttrycka sina åsikter med visad respekt för sina tyska fångvaktare.
En annan metod användes under EU-toppmötet i Göteborg 2001, en metod som började som en fredlig demonstration men som urartade till upplopp, skadegörelse både på medmänniskor och egendom och som slutade i kaos. Åsikterna går isär om orsak och verkan men polisens ganska brutala agerande har ifrågasatts. En demonstrant blev skjuten av polis, polisgruppen där demonstranten blev skjuten hamnade i ett regn av gatsten varav fotots sten var en som kastades mot polisen. Polis och militär har monopol på att använda våld i vårt samhälle men i bakgrunden skymtar en saknad av en tillit till ett”vi” mellan demonstranter och samhällets representanter. Man tar saken i egna händer!
Gatans parlament är en del av vår demokrati men demokrati kräver en pågående hågkomst av delade minnen. De berättelser som människor berättar om det förflutna bidrar till en förståelse av vilka vi är. Samtalet och dialogen och eller viljan till samtalet och dialogen saknades mellan polisrepresentanterna och demonstranterna i Göteborg och att värna säkerheten kring EU:s toppolitiker krockade med demonstranternas önskan om dialog och påverkan.
Åter flimrar Nelson Mandelas bevingade ord förbi: ”Att vara fri………”
En sörmländsk polisman passade hur som helst på att plocka med sig gatstenar som kastades mot polisen. Fotots sten hamnade på Polismuséet i Eskilstuna, andra delades ut till kollegor som minne för deltagandet i Göteborg. Förhoppningsvis blir stenarna en pågående hågkomst om delade minnen och bidrar till förståelse av vilka vi är och bör vara mot varandra. Att tilliten till ett ”vi” inte blir en hoppfull symbol utan verklighet.
