I Stockholm kom första polisbilen i bruk 1913 och med bilens tillkomst kunde större områden snabbare täckas av. Polisväsendet var en kommunal angelägenhet och ute på landsbygden dröjde det längre med bilinköp. Första polisfordonet jag såg i hemkommunen i mitten på 50-talet var en helsvart Chevrolet med en stor strålkastare på takets framkant. Lite spännande var det att se åket rulla genom samhället, men att själv få en åktur var ju otänkbart.
En dag hördes tjutande sirener och vi barn i skolan rusade till fönstret för att se ”chevan” i vådlig fart susa in i samhället. Otroligt häftigt! Men efter den exhalterande fartuppvisningen kom sen ett chockbesked. Den raraste av flickor hade dragits upp ur vattnet vid ett utomhusbad, men trots en desperat polisfärd kunde hennes liv inte räddas.
Den 27 februari 1966 blev jag och Anita påkörda bakifrån vid Segersta allé i Runtuna. Vår VW for rakt in i ett träd, studsade ut på vägen igen varpå den påkörande bilen gav bakvagnen en smäll till. Säkerhetsbälten räddade oss men bilen var rejält ramponerad och köroduglig. Två pojkar i en tredje bil skulle till Nyköping och de erbjöd sig att larma polisen. Efter en dryg halvtimme kom en polis utfarande. Utredningen blev enkel eftersom den påkörande tog på sig skulden. Anita och jag fick sedan skjuts hem av polismannen Bertil Lundberg. Lite uppståndelse blev det när vi klev ur det omisskännliga svartvita fordonet.
Från 1965 blev all polisverksamhet statsstyrd. Då specialutrustades alla fordon och lackerades svartvita. I bilen på bilden, som är tagen 1965, sitter konstapel Arne Frykman, Nyköping och det är han som lämnat fotot till Sörmlands museum.
