Nu närmar sig den tid då man på sina promenader påminner om Bambi på hal is. Färden skulle gå åt ett visst håll men isen och halkan håller på att ändra den stup i ett. Spänd i ryggen och struttande steg och hela tiden spanar man efter en bit bar väg eller i alla fall sandad och rensad. Men om det inte hänt något alldeles revolutionerande inom politik och gatukontor så kommer det att bli som tidigare år, halka lätt och ofta. Lisa finns på museets förråd Raspen. Jag hade tänkt hyra in henne som personlig assistent. I dessa Rot och Rut- tider kan man kanske få bidrag för Lisa som assistent. Det går ju att hyra in en drinkskakare och få Rut för denne så varför inte för detta, att stötta en äldre mans promenad borde ju vara rena vinsten för samhället. Lisa svarade inte på min förfrågan. Inte någon som helst reaktion, samma konstgjorda stela leende och sneda blick. Faktiskt helt kall och närmast avvisande till förslaget. Jag får väl spänna på mig halkskydden när det blir den isiga tiden eller halka på och hoppas att det slutar lyckligt.
Lisa är en skyltdocka i plast. Hon är tillverkad i Hongkong så det kanske var språksvårigheter som gjorde henne så kall. Det är inte helt omöjligt att hon avskyr tetiga gubbar. En gång var hon placerad i herrarnas omklädningsrum på Fermenta i Strängnäs.
