Bruksanvisning:
Isen lägges upptill och locket tillsluts väl. Om hastig och effektiv kyla önskas, krossas isen och blandas med litet groft salt. Isskåpet avkyles innan varor anläggas.
För rengöring:
Alla hyllor uttagas och isbehållaren upplyftes medelst å den anbrakta ringar, varefter sidorna uttagas. Genom denna effektiva anordning kan hvarje del av Temperator-Isskåpet åtkommas för rengöring, hvilket bör ske en gång i månaden.
Aktiebolaget Temperator-Isskåpet
Människan har genom alla tider försökt förvara livsmedel på ett bra sätt så att maten inte förstörs av värme och ljus och från slutet av 1700-talet blev isskåpet ett alternativ till att torka och salta maten som varit de vanliga konserveringsmetoderna sedan medeltiden. Saltet var dessutom en ganska dyr produkt och inte åtkomlig för alla.
Isskåpen förekom i hushållen under 1800-talet och första hälften av 1900-talet då de alltmer kom att ersättas av kylskåpen.
Genom att följa rekommendationen i bruksanvisningen ovan att blanda krossad is med grovt salt för effektivare kyla kunde man uppnå en temperatur som var lägre än 0 grader C.
Man kunde ha is i magen och förlita sig på att livsmedlen inte allt för snabbt blev till otjänlig föda i sommarvärmen.
Isskåp var ofta 1-1,5 meter höga, öppnades med ett lock eller dörrar som hade dubbla väggar och zinkplåt invändigt. Ofta var mellanrummet i dörrväggarna fyllt med dåligt värmeledande ämne. Isen lades in längst ner eller bredvid den avdelning av skåpet som matvarorna hade sin plats på. Smältvattnet som bildades från isen flöt av genom ett rör ungefär som på moderna kylskåp. I senare modeller placerades, som i isskåpet från aktiebolaget Temperator, isen i utrymmet ovanpå den yta där livsmedlen förvarades. Smältvattnet rann då ner i kanalerna mellan de dubbla väggarna och anordningen blev ur värmeteknisk synpunkt effektivare.
Isen till skåpen sågades upp som block ur sjöar under vintern och lades i enorma högar eller i islador. Blocken täcktes sedan med tjocka lager av sågspån vilket räckte för att bevara isen under hela året.
Isblocken levererades till hushållen av iskarlar, först med häst och vagn, senare med lastbilar om det inte gällde leveranser till skärgårdsbefolkningen då båt var det transportmedel som gällde.
Isskåpen användes så långt fram som till 1960- och 1970-talet. En anställd på Waxholmsbolaget har berättat att bolaget då fraktade isblock ut till bland annat Sandhamn där just värdshuset var ett av de sista ställena som använde isskåp för att förlänga hållbarheten på sina livsmedel. Ingen ko på isen på Sandhamn tydligen där värdshuset var sent ute med att införskaffa moderna kylanordningar för bättre och effektivare livsmedelshantering, eller som krögaren lär ha motiverat sitt ointresse för moderniteter: Vad fan ska jag med elprylar till när det är strömavbrott två gånger i veckan.
När isskåp blev helt ute så levererade Waxholmsbolaget i stället is till groggen. På de lite finare krogarna höll man naturis till groggarna vilket ansågs ge en bättre smak än den snabbfrysta is som var baserad på kranvatten. Så också på krogen i Sandhamn.
