Eva och Egon har hittat en gemensam favorit i Harriet Petersons blogginlägg från 28 november 2009.
Motivering
Denna blogg ger mig fortfarande frossrysningar, kallsvett och darrande händer. Jag skulle gifta mig och man hade tvingat in mig i en frack. Små och kortväxta skall inte vara klädda i frack. De ser ut som uppstoppade pingviner. Frackskjortan hade lös krage som hölls fast med kragknappar. Innan kragen var fast vid skjortan hade jag flera gånger funderat på att strunta i det hela. Harriet Petersons blogg; Mode ”Fadermördare” får mig att återfå frossbrytningarna men också att le åt minnet av Edvin Adolphsons bestyr att fästa sin krage. Harriets blogg publicerades 2009-11-18. /Egon Toft
Det är spännande och roligt med Seniorbloggen. Man får hela tiden lära sig något nytt. För två år sedan hjälpte jag till med en flytt av bl a gamla klädlådor. Där fanns en hel kartong med sådana här "mördare", tillvarataget från gamla Auktionskammaren i Nyköping. Marknaden är nu obefintlig för detta otäcka plagg. /Eva Sandström
Vad ska jag ta på mig? Den ständiga frågan när man skall gå bort. Garderoben är fullproppad med kläder men ingenting passar just nu. Det gäller oavsett om det gäller att gå till arbetet eller fest.
Männen tycks ha det lättare. Står det kavaj på inbjudan så är det kostym som gäller – helst i en mörk färg, aj, aj – manchesterkavaj duger inte. Allt enligt modeorakler. Och modellen på kostymer varierar inte särskilt mycket. Vid speciella tillfällen, tillexempel Nobelfesten, måste fracken på.
Oftast är den nog hyrd om man inte är en person som rör sig i kretsar med många storstilade fester. Klädseln kan se ganska lustig ut när 50-åringen med begynnande ölmage klämmer in sig i fracken som köptes under studenttiden i Uppsala. Och dessutom har den börjat anta en grönaktig färg på grund av åldern.
Stilen på männens kläder har ändå ändrats en del under årens lopp. Under 1800-talet började man använda lösa skjortbröst (så kallade ”söndagsblad”) med löskrage som syns på bilden. Då behövde inte skjortan vara så elegant.
Kragen kallas ”fadermördare”, inte utan orsak. Den är ju så stel och har mycket små knapphål. Det måste ha varit ett helvete att knäppa ihop den med stela mansfingrar. Knappen var liten och kunde lätt försvinna under en möbel. Det resulterade säkert i många familjegräl när feststassen skulle på.
Kommer du ihåg TV-serien “Markurells i Wadköping” med Edvin Adolphsson som Markurell själv? Svettig och smått hysterisk inför sonens studentexamen. Den scenen glömmer man nog aldrig. Missa den inte om tillfälle ges.
Harriet Peterson