Jag tycker att det är en intressant och målande beskrivning av Karins farfar som var från Ockelbo och utbildade sig till präst. Han gifte sig med en syster till Delsbostintan och bedrev med stor omsorg en liten apoteksfilial som ”extraknäck”.
Karin har även fått en kommentar till sin blogg. Den är från ”Sofie” som säger: ”Tack för en intressant artikel”.
Ett skrivställ var en praktisk tingest för skrivare av olika slag. Speciellt på 1800-talet tillverkades många och de var kanske lämpliga presenter till jubilarer.
Det var gjort i metall och skulle innehålla två glasdosor för bläck respektive sand, det senare för att suga upp överflödigt bläck innan läskpapper fanns. Dessutom brukade det finnas ett slags stöd i bakre kanten där man kunde hänga sitt fickur eller luta ett manuskript eller brev.
Det här föremålet leder mina tankar till min farfar eftersom jag har ärvt hans skrivställ och har det framför mig just nu. Farfar var präst och fick denna pjäs vid sin prästvigning 1876, troligen efter insamling i släkten.
Han härstammade från Ockelbo där fadern var kopparslagare och dessutom gjorde skogsaffärer. Farfar blev pastorsadjunkt och komminister i olika församlingar i Hälsingland och gifte sig med en syster till Delsbostintan. De flyttade söderut och till slut blev han kontraktsprost i Närtuna i Uppland.
Familjen var stor, åtta barn och diverse släktingar fyllde upp den präktiga prästgården. Jordbruket var utarrenderat men farfar hade fullt upp ändå. Tidvis hade han hjälp av en pastorsadjunkt då han hade en annexförsamling också.
Han hade dessutom ett "extraknäck" som ingen tidigare talat om, men som kom fram i hans efterlämnade papper; han hade ett slags apoteksfilial. Från apoteket levererades varor (enligt läkares ordination får man hoppas) som han sedan sålde till bygdens folk. Mycket noggrann bokföring hade han och det är roligt att föreställa sig honom sitta där och plita vid sitt skrivställ och föra in små summor. Givetvis satt han också där och skrev sina predikningar.
Själv minns jag min farfar som en vithårig gubbe som man var lite rädd för, som satt i en stol och nickade. Han dog 1937, 84 år gammal. Då var jag bara 9 år, men små minnesfragment dyker upp när man ser dessa gamla skrivställ från 1800-talet som ingen förstår sig på längre!
Karin Janson