Det lackar mot jul. Och tur är väl det. Den här mörka tiden från mitten av oktober till första advent vore inte uthärdlig utan förhoppningarna kring adventstiden och jul med alla traditioner och alla tända ljus. Det är en hel massa saker som ska göras. Julgran ska huggas till Björnlunda Hembygdsgård – en sådan har jag skänkt till hembygdsföreningen flera tiotal år. En tid gjorde jag vår egen lutfisk med kalk och soda och blötläggning i pannrummet. Ibland hände det att jag gjorde lutfisk av torkad gädda – det var faktiskt riktigt gott.
En annan julstökssyssla var att ordna ett litet jullanskap på en stor plåtbricka. Som underlag till lanskapet tog jag tunn grön mossa från någon storsten i skogen samt så kallad fönstermossa och några stenar. Små små granar, mattlummer och kottar var andra ingredienser i jullandskapet. En bit spegel blev ett vattendrag med en bro över för bockarna Bruse att promenera på. Tomtar och diverse djur fullbordade skapelsen. Med lite belysning blev det riktigt näpet. Barn och barnbarn har fortsatt med denna tradition.
Till julstöket hörde också iordningställandet av julkrubban. Ett litet stall ihopfogat av små ribbor och fina halmstrån ställde jag på en masonitskiva med lite finsand på chiffonjéklaffen. Jesusbarnet med föräldrar och tre vice män var placerade tillsammans med en del djur. Figurerna i trä hade min mor köpt i Israel i mitten på 1960-talet. Några pinjekottar fanns också med. Bakom det hela hade jag i öppningen i chiffonjén placerat ett blått silkespapper med små hål i. Med en lampa bakom papperet såg det ut som Betlehems stjärnhimmel. Även denna tradition har gått vidare till barn och barnbarn.
I museets föremålsarkiv valde jag en julkrubba tillverkad av papp. Den har ägts av Rolf och Gunvor Brandels i Nyköping och tillhör samlingen Brandels Jullåda.
