Vårt dagliga bröd giv oss idag
Bröd har under lång tid av vår historia varit stapelvara i vår kost och det var först med potatisen under 1700-talet som ett enskilt livmedel fick motsvarande betydelse. Att mala säd till brödet för hand var givetvis både tids- och kraftödande.
Medeltidsmänniskor gjorde banbrytande uppfinningar. Inte minst utvecklades hjälpmedel inom jordbruket. Att mala säd hade varit ett rent hantverk under vår tidiga jordbruksepok, men under medeltiden utvecklades konstruktioner för malandet och som kraftkälla användes forsande vatten. Vid utgrävningar 2011 av Åkroken i Nyköping hittades ett kugghjul (bilden) som tros ha använts till att driva en kvarn eller eventuellt en masugn. På en av museets informationstavlor om stadens medeltid uppsatta längs ån kan man vid Storhuskvarn se bilder på och läsa om detta.
Man kan imponeras av dåtida innovationer och förmågan att utveckla teknik som effektiviserade arbetet. Det fanns knappast någon ingenjörsutbildning på den tiden! Även på andra håll i landet från samma tid finns rester av vattendrivna kvarnkonstruktioner. Den första som beskrivits är den så kallade skvaltkvarnen. Det var en förhållandevis enkel konstruktion. Vatten strömmade in i ett vågrätt placerat skovenhjul och i navet satt en vertikal axel kopplad till en kvarnsten som roterade med axeln och malde mot en fastsittande sten. Rationalisering på 1800-talet drev fram en vidareutveckling - hjulkvarnen - som var tekniskt mer komplicerad. Vattenhjulet är stående och driver en horisontell axel med ett stort kugghjul som medger att koppla in fler malande stenpar.
Kvarnen vid Torpesta i Ludgo är en sådan konstruktion och den renoverades under 1970-talet. Där kan idag hela kvarnverket beskådas. I mitt sommarboende är jag granne med kvarnen.
