Dessa metallspikar - en hästskosömliknande samt några till av olika sort - hittades vid arkeologisk utgrävning i kvarteret Rådhuset i Nyköping år 1964.
Utgrävningarna av kvarteret Rådhuset kom att omfatta tidsperioden 1100-tal till 1600-tal. I vilken fas och därmed tidsperiod som dessa spikar hör framgår inte av dokumentationen.
Det kan däremot vara intressant att fundera över spiken som fästelement.
Spiken och skruven som funktion för att sammanfoga material har använts i flera tusen år. De tillhör några av de äldsta tekniska uppfinningarna. Spiken var enklare att tillverka än skruven och har därför använts mest. Ordet spik finns i fornnordiskan och betyder spetsig. Spik kallas även nagel och med det menas en metallstav som är spetsig i ena ändan och platt i den andra. Tränagel är ett gammalt sätt att foga samman trädelar. Tränagel kallas ofta dymling och användes före metallspikens tillkomst för att foga samman trädelar inom båt- och husbyggnation. I Skandinavien användes vanligen ca 30 mm grova grangrenar som täljdes med kniv, så de blev tjockare på mitten. Längden var i storleksordningen 20 till 30 cm. Dymlingen görs ofta oval och slås i med den långa sidan i stockarnas fiberriktning, därför att om dymlingen sväller, så ska inte stockarna den sitter i spräckas. Det framgår inte om man förutom metallspik även hittade trädymlingar vid utgrävningarna. De spikar vi ser på bilden var handsmidda och vi kan ana att skallen har varit upphöjd.
Under senare århundraden har en mängd varianter av spik utvecklats för olika specialändamål:
Hästskosöm, fanns ju redan bland ovanstående fynd och är en spik med särskild form, som slås in underifrån hästskon och genom hästens hov samt ut genom hoven, där den böjs och klipps av med en hovtång.
Ankarspik är en spik med räfflor för att försvåra ofrivillig utdragning i längdriktningen.
Dyckert är spik med liten skalle, som huvudsakligen fäster genom friktion. Används ofta i snickerier eftersom den knappt syns.
Nubb är en liten kvadratisk spik med platt skalle, som bl a används vid möbelarbeten.
Pappspik är en större variant av nubb, men med runt tvärsnitt och större platt skalle, som används för att fästa tillexempel takpapp.
Förutom dessa exempel finns bleckspik, furuspik, kamspik, klippspik, timmerspik och trådspik samt dessutom ytterligare fem till tio varianter. En lite ovanlig spik är märlan som är böjd som ett U och avsedd att fästa exempelvis tråd.
Spiken har idag nästan övergetts till förmån för skruven – antagligen på grund av skruvdragarens frammarsch. På senare tid har dock spikpistolen gett spiken en renässans i många sammanhang.
Framtidens arkeologer kommer kanske att fundera över olika mönster i användandet av spik respektive skruv som de finner i de olika kulturlagren från vår tid. En sak som blir svårare att finna spår efter blir den moderna limningstekniken, som utvecklas snabbt för sammanfogning.
