Den mörka medeltiden var mörk. När solen gått ner var det mörkt. Endast den öppna elden skänkte lite ljus. Men medeltiden var inte bara mörk. Under senmedeltiden, före stora döden, var det relativt bra. Man hade återupptäckt en del finesser från antiken och man hade fått en del nyheter från öster. Väderkvarn var något nytt, förbättrade vattenhjul, bättre plogar. Det hade blivit bättre materiellt. Men över det hela härskade religion och vantro som förmörkade tillvaron för många. Skärseld och helvete var ständigt närvarande och hade man inte förmögenhet som man kunde ge till kyrka eller kloster och köpa sig fri från skärselden plåga och helvetets fasor så var det hemskt. Men det fanns också plats för en del glädjeämnen då man kunde glömma det som eventuellt skulle drabba en när livet var slut. Lite musik och sång, dans och fest förekom det nog. Bröd, kött och öl som avbrott till den evinnerliga gröten. Var det riktigt fint kunde ölet serveras i glas, men det går att dricka öl ur träkåsa också. Om det finns tillräckligt med öl blir slutresultat detsamma. Glas fanns i Rom under romarrikets dagar och troligtvis fortsattes produktionen under hela tiden. När man gjorde en arkeologisk utgrävning i Kvarteret Rådhuset i Nyköping hittades massor av glasbitar från medeltiden. Bland annat den flaskbotten som jag valt. Vad fanns det i flaskan från början? Som fickflaska är den alldeles för stor. Jag tror inte att det var vin eller sprit i flaskan. Sprit är en senare uppfinning. En sak är säker, det var inte en fattig man som ägde flaskan.
