Veckans ämne är ”hållbart”. Jag kommer av någon outgrundlig anledning att tänka på när vi för många år sedan besökte Seattle i staten Washington, USA och den underjordiska delen av stadens centrum. Människans förmåga att anpassa sig och finna nya lösningar är här slående.

Staden Seattle är inte så gammal med våra svenska ögon sett. Omkring år 1850 fick indianhövdingen Seattle en begäran från ”den vite mannen” att få köpa  marken där staden Seattle idag ligger. Hövdingen Seattles svar var i form av ett framsynt och långt tal där han framförde en hyllning till naturen och anmodade ”den vite mannen” att ta väl vara på den och bevara den. Utvecklingen kom dock att bli annorlunda för området.

De första nybyggarna anlände till platsen under november 1851 och år 1852 döptes den nya staden till Seattle efter indianhövdingen. Skogsverksamhet och läget vid Elliot Bay gjorde att staden växte och år 1869 grundades staden formellt efter att ha existerat som ogrundad stad  under ett antal år. Innevånarantalet var då cirka 2000. Staden växte ytterligare när man senare även fann kolfyndigheter nära Lake Washington.

Den 6 juni 1889 drabbades staden av en förödande brand. När man skulle bygga upp staden igen bestämdes att alla hus skulle byggas av sten och att man dessutom skulle höja staden en till två våningar för att inte riskera översvämning i den nybyggda staden. (Staden var byggd på låglänt mark med risk för översvämning.)

Seattles centrum omkring Pioneer Square är idag uppbyggt ett par våningar och gatorna ligger på stålbalkar en bit upp på husen. Länge var den underjordiska delen av staden mer eller mindre okänd. Senare insåg man värdet av denna värld under staden och började visa upp delar av den. När vi besökte staden kunde vi följa med en guide som i form av ett skådespel mycket levande beskrev historien i denna okända del av staden.

Inte nog med att staden brann och riskerade översvämning. Den ligger också i ett jordbävningsdrabbat område med en stor aktiv vulkan i närheten. St Helen hade ett mycket kraftigt explosivt utbrott på 1980-talet då bland annat stora delar av Seattle fick mängder av aska över sig.

Idag är Seattle en av USAs mer betydande städer och rymmer framstående företag som bland annat Microsoft, Amazon och Boeingfabrikerna.

Så börjar en ur min synvinkel mycket informativ information som är ett föredöme när det gäller att få oss att förstå vad det innebär att börja handla och agera mera hållbart. Rubriken för veckans Seniorblogg var Hållbart och jag hade svårt att komma igång. Vad skall jag skriva om – hållbart hemma, mat, vatten, energi, återvinning eller vad?

Jag började med att ”googla” runt och hittade hur mycket som helst som berörde detta med hållbarhet. Här fanns en uppsjö av uppslag och intressant information. Det var också mycket skrämmande läsning om hur vi misshushållar med våra resurser som så negativt drabbar vår värld i form av miljöförstöring, svält, utarmning av vår natur med mera.

Så länkade jag in på en sida och möttes av de här orden ”Det är roligt med hållbart! Det sätter igång fantasin och skapandet samtidigt som man släpper loss från moden och trender”. Ett citat hämtat från Framtidsstigen.se, en tänkvärd guide fylld av tips och råd för hur man ska konsumera hållbart. Den är framtagen av Lunds kommun i samarbete med renhållningsverket och avdelningen för miljöstrategi, folkhälsa och säkerhet.

Skrämmande att läsa, och som man har svårt att ta till sig, är att en tredjedel av all mat som produceras i världen kasseras. Vilket innebär att 1,3 miljarder ton mat kastas och där av betraktas 35 procent ätbart matavfall komma från hushållen, 28 kilo per person och år. Om vi vore bättre på att planera våra inköp, inte lagade för mycket mat och inte följde bäst före-datum så slaviskt skulle vi inte behöva kasta så mycket mat som vi gör. En av många anledningar till att vi kastar så mycket mat beror säkert också på sättet vi handlar. Köper större förpackningar än nödvändigt vilket också kan bero på att dessa oftast är större än kundens behov och inget alternativ finns. Bäst före datum går ut innan man hinner förbruka och så kastas maten även om det varken smakar, luktar illa eller möglar.

Självfallet vill inte någon kasta mat men de siffror vi sett visar på att något trots allt är fel. Det handlar oftast om planering både vid inköp, hantering och tillagning. I det senare fallet att man lagar för mycket, tar inte hand om resterna utan låter dem gå i avfallspåsen eller tömmer förpackningarna för dåligt. Upp till 5000 kronor per år kan ett hushåll spara och de pengarna kan man använda på ett bättre sätt än att ”kasta” dem i soporna. Utslaget på varje invånare slängs enligt tillgänglig statistik mat för cirka 1500 kronor per år.

För hushållen finns därför mycket pengar att tjäna genom att tänka efter – före!

Välbefinnande betyder att må bra och synonymer är välmåga, hälsa; trivsel, komfort, tillfredsställelse, välbehag, lyckorus och eufori.

Vi mår bra på så många olika sätt. Genom att äta god och nyttig mat hanterad på ett hållbart sätt. Ha tillgång till vatten, energi och en bostad och umgänge med familj och vänner. Välbefinnandet blir summeringen av allt detta och lite till.

I staden Nyköping pågår hela tiden förändringar liksom överallt. Nya hus byggs, gatornas sträckning och användning ändras och gröna ytor tillkommer och försvinner.  En av de fina platserna i Nyköping är Östra Torget. Lite bortglömt och inte så väl använt som det skulle kunna bli. Östra Torget är en vacker plats vid alla årstider. En plats för välbefinnande.

En vision för torget borde vara att det fick en tydligare karaktär av ”Folk före fordon”. Om vi vill, skulle Östra Torget kunna bli en mötesplats där folk kan sitta och prata, ta en kopp kaffe , läsa en bok och höra porlandet från stenskulpturen. Det skulle finnas lösa stolar och bord som kompletterar de fastgjutna sofforna. Bilarna, de som inte hittar en annan väg, får sakta snirkla sig fram. Med detta skulle torget bli en mötesplats för nyköpingsborna. Efter en skön promenad längs ån tar vi en liten avstickare till Östra Torget.

På våren när löven inte spruckit ut än är torget som ljusast. Runt de stora lindarna finns perennplanteringar. På våren blommar blå Skilla och Pingstliljor som sedan övergår i lila Alliumbollar på försommaren. På sommaren när den skira grönskat mörknat och bina surrar runt bland lindblommorna byts växtligheten i ringarna runt träden ut mot Geranium i rosa och vitt och daggkåpa. På hösten färgas löven gula och sceneriet förändras igen. Under vintern förnyas torget igenom genom att träden tappat löven och snön gör platsen ljusare i vintermörkret.

Lite historik om Östra torget
Torget ligger i kulturhistoriskt intressanta kvarter vid Alla Helgonakyrkan, inte långt från Nyköpingsån. 2008 gjordes en omfattande ombyggnad av torget som utfördes i samarbete med Svenska kyrkan. Målet med ombyggnationen var dels att skapa ett torgrum och dels att få en bättre förbindelse mellan kyrkan och Prosten Pihls gård. Torget stenlades med smågatssten av granit och svarta betongstenar som är lagda som linjer på tvärs av biltrafiken. Vi skulle kunna ta ett steg till i den riktningen.

Östra Torget var 2010 nominerat till final i tävlingen god arkitektur i länet som anordnas av Sveriges Arkitekter Sörmland.

Ett plagg hade under min uppväxt på 1940- och 50-talet många liv innan det till slut blev till lump och papper.

En sliten kappa eller rock blev till en ny genom att plagget sprättades isär, avigsidan vändes ut och ett nytt ytterplagg till någon i familjen syddes upp. I nästa led kunde plagget sprättas upp på nytt och klippas sönder i långa remsor för att vävas till trasmattor. När sedan trasmattan trampats på och tvättats till den inte längre hängde ihop var det dags att traska till Perioden och sälja resterna som lump vilket sedan blev råvaran i papperstillverkning. Metoden hade använts i Kina sedan 100-talet och kom i bruk i Europa på 1200-talet, i Sverige på 1400-talet.

Eftersom användningen och återanvändningen av kläder och övriga textilier var så effektiv blev restprodukten en bristvara då papperstillverkningen ökade. Det hjälpte inte att det fanns speciella lumpsamlare som reste land och rike runt och köpte upp restprodukterna. Bristen förblev stor och man började söka efter ersättningsråvara och fann att trämassa var ett alternativ.

Idag återvinner vi inte textilier till lump för papperstillverkning utan papper som vi returnerar i containrar på miljöstationer. Pappret blir till returpapper och på nytt råvara i papperstillverkningen. Lumppapper tillverkas fortfarande med råbomull som bas och används till ”finpapper”.

Och återvinning har blivit till recycling.

Vintern rasat ut bland våra fjällar drivans blommor smälta ned och dö.
Tussi-tussi-tussi-tussilago nu är våren här!
Blåsippan ute i backarna står niger och säger att nu är det vår
Vitsippa, vitsippa, vitsippa, vitsippa. Nu är våren här!
Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en lärka nyss och det var våren som kom.

Våren skildrad i fyra välkända svenska visor och ingenting är väl mer förknippat med svensk vår än töväder, den första tussilagon, blåsippan, vitsippan och lärkans drill.
Och vårsolen som vi vänder ansiktet mot och njuter av med ryggen lutad mot en solvärmd vägg eller sittandes på förstutrappen med kaffekoppen i hand.

Veckans tema är ”vår”. Om man vill filosofera om begreppet vår, så är det en av de fyra årstiderna som hos oss omfattar månaderna mars, april och maj. På södra halvklotet är det istället september, oktober och november - de månader vi kallar höst. Det finns ingen vedertagen internationell standard för begreppet vår. Definitionen hos oss är att dygnsmedeltemperaturen skall vara stigande och ligga mellan 0,1 och 9,9 plusgrader under sju dygn i följd. Vi säger då  att våren inträdde det första dygnet även om det blir en återgång till lägre temperaturer senare. Det finns ytterligare ett villkor och det är att våren inte kan komma före 15 februari. I Stockholmstrakten infinner sig våren normalt omkring 16 mars.

Den tidpunkt när dag och natt är lika långa kallas vårdagjämning. Definitionsmässigt är det dock lite mer komplicerat på grund av att bland annat ljusets brytning i atmosfären spelar in. Den så kallade vårdagjämningspunkten är egentligen inte en dag utan en tidpunkt. År 2016 var det den 20 mars kl 04:30. Om man bortser från områdena kring jordens poler så är dagarna kring vårdagjämningspunkten ungefär lika långa över hela jorden. I äldre solkalendrar räknades dessutom vårdagjämningen som nyår vilket flera länder i Asien fortfarande gör.

Våren står för förnyelse och pånyttfödelse och är kanske den årstid som är mest efterlängtad av alla – förutom möjligen av de som lider av pollenallergier. På våren vänds vårt halvklot allt mer mot solen - jorden värms upp och både djur och växter lockas fram.

En av de tidiga växter som kommer på våren är Tussilago eller Hästhovsört. Så snart tjälen går ur marken kan man se den sticka upp ur det vissnande fjolårsgräset. Det mer folkliga namnet hästhov tros syfta på att bladen liknar hästhovar. Idag är dock Tussilago ett ganska vedertaget namn. Tussilago kommer från det vetenskapliga namnet Tussilago farfara som Linné gav växten. Tussilago kan härledas till det latinska ”tussis” som betyder hosta och blomman har mycket riktigt använts som hostdämpande medicin.

En annan tidig vårblomma är Blåsippan som blommar strax efter Tussilagon. Linné har även här gett blomman ett vetenskapligt namn – Anemone hepatica. Blåsippan är fridlyst i delar av Sverige. Även Blåsippan har haft en medicinsk användning trots att hela växten är giftig. Inom folkmedicinen har Blåsippan använts utvärtes för att påskynda sårläkning.

Det är intressant att notera att båda dessa tidiga vårblommor har haft medicinska användningsområden inom folkmedicinen.

Vad innebär egentligen ordet vårkänslor?  Det finns otaliga definitioner på temat vårkänslor och alla har vi väl fått vara med och ”luftat” vårkänslan. Att låta barn tycka till om saker och ting är ganska vanligt. Så många gånger man skrattat till de härliga ungarna i programmet Smartare än en femteklassare, med Lasse Kronér som programledare i SVT 1, när de skall förklara betydelsen av ett ord eller en sak.

Så här förklarar två grabbar, Henrik och Filip, som deltog i ett ITIS-projekt (Informationsteknik i skolan) på Söråkers skola i Timrå vad vårkänslor är för något;

                                                     Vårkänslor 

Fåglarna kvittrar, vattnet porlar, vinden blåser i

gräset. Blommorna luktar, gräslöken gror. Majbrasan

tänds. Och alla är glada och sjunger. Gruset spolas

av vägen. Tjohej! Nu är våren här!

Kan det sägas bättre! För mig har våren alltid varit förknippad med mitt första möte med min kära hustru Gertrud. Det var en snöig!! dag den 16 maj 1954 då jag, som någon slags allt i allo på Frösötornet i Jämtland, skulle möta en tjej som skulle jobba som servitris vid anläggningens café/restaurang. Ett möte som så småningom innebar att vi blev ett par och vigdes i Frösö kyrka den 10 augusti 1957. Så nu har vi ett diamantbröllop att se fram emot nästa år om vi lever och har hälsan i behåll.

Vårkänslorna har också de senaste 50 åren varit förknippade med den dag vi kunnat åka till sommarstugan i Tunaberg och sätta fart på vattnet. Om turen var med så gick pumpen igång vid första försöket, men många gånger efter en hel del besvär och några pumpbyten. Att få sätta spaden i jorden och förbereda sådd och plantering och räfsa ihop de sista löven och yvas över allt som i övrigt behöver fixas och åtgärdas på ett hundraårigt torp. Då var det vår!

Men nu, även om vi sista april firar 50-årsjubileum med tändandet av majbrasan ihop med goda vänner till familjen, känns det inte lika roligt. Det kan vi ”tacka” vildsvinen för. För några år sedan när vi kom till Rockbo, som stugan heter, möttes vi av en gräslig syn. Gräslig är för mycket sagt för där fanns inte längre något gräs. Marken var helt upplöjd efter vad vi förstod var följden av en flock vindsvins besök. Luften gick som bara ur och nu fick vi uppleva vad så många andra tomtägare i Sörmland har fått vara med om under många år.

Samma vildsvin som bökat upp marken i den fina skogen kring stugan och gjort den näst intill oframkomlig där vi en gång kunde plocka både bär och svamp. Så den där rätta gnistan att uppleva våren och sommarens intåg finns inte längre även om vi gärna njuter av de stunder vi är i stugan.

Glad vår på er och med hopp om en varm, solig och avkopplande sommar för alla och envar.

Bilden visar en skolplansch ur serien Träd och blommor. En bäck som porlar, sälgen med videung och de första vårblommorna, tussilago och blåsippor, har slagit ut. Förlagan är gjord av Rudolf Tupy. Planschen är 10 x 7 dm stor och gjord av papp samt tillverkad på 1930-talet. Planschen tillhörde Västra skolan i Nyköping innan den skänktes till muséet.  Alla skolbarn på den tiden blev präglade av hur våren gestaltade sig. Årstidsväxlingar ger variation under året även om inte alla månader ger samma förväntan som vårmånaderna.

Alla årstider har sin charm. Har du någon årstid som du tycker bäst om? Jag tycker att den korta tid på våren då luften är krispig på morgonen, vårsolen värmer på dagen och natten fortfarande är kall är en av de bästa. Visserligen kan vi klaga lite över att det är svårt att ha rätt kläder på sig, men det är övergående.

Krokusar, snödropp, vintergäck och svalört i trädgårdarna i all ära, de är vackra. Men i lövskogen börjar blåsipporna, anemone hepatica, komma fram under de murkna höstlöven. När du tittar närmare på den lilla sippan syns de vackra färgerna, vita ståndare och grönvita pistiller, som gör sig så fint mot de mörkt blåa kronbladen.  Kronblanden kan variera från ljusare blått till mörkt lila. När marken fyllts av den blå färgen dröjer det inte länge förrän färgen skiftar till vitt. Då tar vitsippan, anemone nemorosa, över och täcker marken.

Linudden är ett naturreservat som ligger öster om Nyköping/Arnö. Hit åker jag alltid i mars/april för att njuta av de tidiga vårtecknen och känna vindarna från Mellanfjärden som går att skönja mellan de kala trädstammarna i reservatet. Sörmlandsledens slinga 45:1, går genom Linuddens naturreservat. Den fortsätter genom hassellundar och blandskog ut mot Sannarsudden,  Strandstugeviken och Örsbaken. En omväxlande och vandringsvänlig ledsträcka.

Något som vi också möter med glädje på våren är all fågelsång. När vi går i lövskogen och tittar på marken efter vårblommorna hör vi samtidigt fågelsång från rödhake, koltrast, bofink och lövsångare och många fler. Över fälten hörs lärkan och tofsvipan. Sångsvan, tranor och gäss landar på fälten men flyttar vidare norr ut.

I slutet av april utbrister vi i prins Gustafs Vårsång ”Glad såsom fågeln i morgonstunden hälsar jag våren i friska natur´n, lärkan den svarar och trasten i lunden, ärlan på åker´n och orren i fur´n…..

Nu är det vår!

“SLM R1063-92-3 - Metodistkyrkan på Fruängsgatan 25 i Nyköping,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/375452.

Sörmlands Museum genomför nu i samarbete med Nyköpings kommun en omfattande inventering av husen i centrala Nyköping. Byggnadsantikvarie Christina Andersson berättade för oss att den senaste inventeringen är från 1979. Den nu aktuella görs mer ambitiöst där samtliga hus delas in i tre grupper och förses med en kort text utifrån byggnadsantikvariska aspekter. Christinas entusiastiska presentation av en del särskilt intressanta byggnader stimulerade oss seniorbloggare till ett ”surrande” av bästa märke. Alla ville vi bidra med minnen och detaljer kring Nyköpings byggnadshistoria.

Mitt val av byggnad föll på bildens metodistkyrka, som var belägen på Fruängsgatan 25. Till Nyköping kom bland annat baptister, metodister och missionsförbundare under 1800-talets senare del. De byggde kyrkor och bedrev verksamhet både i tätorten och till exempel i Tystberga, Oxelösund och Stigtomta. De tre frikyrkoförsamlingarna började samarbeta på 1960-talet. Gemenskapen fördjupades och under 1970 aktualiserades tanken på en ny gemensam kyrka. Planerna förverkligades och sedan 1973 finns Hjortensbergskyrkan, som bas för verksamheten.

Museets bilddokumentation:

”Metodistkyrkan byggdes för insamlade medel från England och USA av pastor K.J. Bohlin som fick ihop 10 000 kr. Församlingsmedlemmarna bidrog med 6 000 kr och 6 000 kr lånades. Kyrkan invigdes 22/12 1889. På 1930-talet var Theodor Arvidsson distriktsföreståndare här och han blev den förste svenske biskopen. Kyrkan sprängdes i småbitar av Nyköping Stad 1974. Den låg i vägen för utvecklingen”.

Vad hände sen?

Nuvarande bebyggelse på adressen Fruängsgatan 25 är ett fasedtegelhus från 1978, en del av HSB Bostadsrättsföreningen Brandstoden.Baptisternas kyrka vid Repslagaregatan, revs i mitten av 1970-talet och marken har sedan dess använts som parkeringsyta. Missionskyrkan vid Stallbacksgränd stod emot tidens rivningsvåg och omvandlades till attraktiva radhus.

Vår stad har många fina och ståtliga, både små och stora hus, som väcker beundran. Ett av dem är det som förr kallades Tempelmanska huset, en gång stadens första hospital, som utsågs till Nyköpings näst vackraste hus vid en tävling utlyst av tidningen Succé 2010. Inte oväntat utsågs som vinnare det ståtliga Sparbankshuset vid Nyköpingsån på öster.

Men S:t Anna, som huset och det vackert belägna bostadsområdet kallas för i dag, har anor redan från 1700-talet och ritades av arkitekten Olof Samuel Tempelman (1745-1816) och kom även att kallas för Stenhospitalet. Huset har genom åren förändrats med tillbyggnader men är i dag återställt som det var när det stod klart 1799. När huset renoverades senaste gången, när kommunens gatukontor fick sina lokaler där, försågs det med fönster av modernare snitt. I dag ägs huset av en bostadsrättsförening och är enskilt byggnadsminne.

Platsen som sådan har under århundraden varit förknippad med nöd och elände. Redan på medeltid fanns här ett hospital för folk med den fruktade sjukdomen spetälska. Först 1722 byggdes en byggnad av trä som ett hospital för så kallade sinnessjuka. Hospitalet blev 1931 S:t Anna mentalsjukhus.

Stavningen har under åren varit olika – allt från S:t Annae, S:t Anne, S:t Anna till Sankt Anna/Anne.

I nära anslutning till huset ut mot Nyköpingsån ligger en grönyta med fruktträd. Under 100 år, mellan 1750-1850, låg en kyrkogård där de som avled på hospitalet jordfästes. I dag står här ett fyra meter vitt högt kors. Det invigdes den 9 maj 2012 och det sattes upp som ett minne och för att hedra de som en gång fick sin sista viloplats här. Att kyrkogården funnits konstaterade landsantikvarie Magnus Josephson när han studerade gamla kartor. Han tog då initiativet till att på platsen uppföra det minnesmärke som han också själv formgav.

Hela S:t Annaområdet är en oas i sig i Nyköpings centrala delar. Välskött och här passerar dagligen många människor genom området och som även besöker den omtyckta Annas restaurang och de många äldreboende som bor i företaget A&O Ansvar och Omsorgs lägenheter.

Vid vårt bloggarmöte kom Christina Andersson och berättade om ett pågående projekt som avser att kartlägga byggnader i centrala Nyköping. Byggnaderna skall dessutom kategoriseras. Hon visade bland annat bilder på ett hus som ligger i hörnet av Bagaregatan och Västra Kvarngatan. Huset är inte gammalt men har ändå ett värde som typiskt exempel på relativt modern arkitektur. Huset byggdes så vitt jag minns för Hypoteksföreningens räkning, men senare har många andra företag haft sitt säte där. Bland annat arbetade min fru på Bohlins Revisionsbyrå ( senare KPMG ) som hade sina lokaler i huset. I anslutning till detta hus ligger idag nedfarten till ”City-Arkadens” parkeringsgarage. Just där låg tidigare några äldre hus. Där fanns Göstas Konditori – ett gammalt anrikt konditori i Nyköping. Bredvid - mot V Kvarngatan - låg ett litet hus med butik och lägenhet. (Huset skymtar i vänsterkant på bilden.) I det huset hade min mor en kaffe- och osthandel. Min far och mor bodde även där och här föddes jag på sommaren 1945. Vi  bodde bara kvar i huset något år innan vi flyttade till ett annat gammalt hus i hörnet av Brunnsgatan och Vattengränd. (Finns beskrivet i en tidigare blogg). Av förklarliga skäl kommer jag inte ihåg så  mycket av min vistelse i huset på Bagaregatan, men genom andras berättelser och olika källor finns en del information om dessa kåkar.

Göstas Konditori låg på Bagaregatan 25 i kvarteret Standard 1 och ägdes av Elvy och Gösta Larsson. Där drev de konditorirörelse mellan år 1932 och 1968. ”Göstas” var ett mycket omtyckt och välbesökt ställe. Speciellt ungdomar fann här en fristad, där man kunde lyssna på Glenn Miller och andra storheter på den jukebox som fanns i konditoriet.

Butikshuset ( troligen Bagaregatan 23 ) innehöll som sagt på den tiden en butik med kaffe- och osthandel. Min mor avslutade dock rörelsen en tid efter min födelse. Jag har senare hört berättas om  att det hade varit svårt att handla med kaffe eftersom det hade varit krigstid och kaffet var ransonerat. Många varor var dessutom bristvaror på den tiden och svåra att få tag på.

År 1968/-69 revs dessa hus tillsammans med stora delar av kvarteret utefter Bagaregatan för att bereda plats för det som idag är City-Arkaden och det tidigare nämnda Hypotekshuset.

Det börjar med en stol, för mig en typisk caféstol. Kanske har den stått på Albins. Stolen är tillverkad i NK:S verkstäder i Nyköping. Om man tolkar märkningen 10 06 29, som årtalet då den tillverkades så är den snart 106 år. Kvalité kan man säga. Beskrivning: Brunbonad björk, genombruten rygg med medaljong och rak ram. Flätad brunmålad rotting i medaljong och i sitsen. Raka svarvade kolonnformade framben. Svängda bakben.

I Nyköping har funnits otaliga caféer genom tiderna. På nuvarande V Kvarngatan 14 låg Albins Trädgård. I en liten bok kallad ”Gamla skyltar i Nyköping”, utgiven av Konserv-Kompaniet med text av Per Klang och bilder av Nyköpings Bildtjänst, finns följande beskrivning av Albins Konditori TRÄDGÅRDSSERVERING:

”Albins Trädgård” var under 1930-talet och en bit in på 40-talet ett mycket populärt ställe i Nyköping. Där förekom servering, musik och underhållning och Bagaregatan, där stället låg, var vackra sommarkvällar något av Nyköpings strög. Innehavare var konditor Albin Pettersson. Han var bördig från Blekinge och kom till Nyköping 1920. Först drev han konditorirörelse vid Östra Storgatan i Södermanlands Nyheters hus intill Göta.
-----
År 1926 köpte Albin Pettersson det s k Gripenstedtska huset vid Bagaregatan strax söder om nuvarande restaurang Rådmannen och det var där den populära trädgårdsserveringen fanns. Albin Pettersson avled den 10 augusti 1949 helt hastigt under arbete i sitt bageri.

Så beskrev alltså Per Klang 1986 den gamla verksamheten, men det är huset jag minns tydligast. Bergshammars Hembygdsförening har en bild på den vackra byggnaden. 

1963 då jag tagit realexamen på Läroverket i stan, visste jag inte vilket yrke jag skulle satsa på. Med inspiration från lärare, sökte jag till yrkesskolans kurs Handel A, sekreterarutbildning. Det var redan då ont om lärosalar och eftersom det inte var en utbildning som fordrade mer än lite bord och stolar, så fick det duga med det gamla sekelskifteshuset. Det var så vackert med balkonger och snickarglädje, men slitet och åren därpå revs det för att lämna plats för bostäder och affärer.

På nedre våningen smattrade skrivmaskinerna. Man satte för en skiva för bokstäverna och lärde sig skriva på riktigt, inte ”pekfingervalsen”. Där huserade också stenografilärarinnan. På övervåningen hade vi vårt klassrum där huvudet matades med svensk-, engelsk- och tysk affärskorrespondens, matematik, bokföring och juridik. Allt skulle in på ett år. Det var kämpigt men kul. Soliga dagar tillbringade vi rasterna på balkongerna.
På detta vis hamnade jag i bokförings- och revisionsbranschen. 1985 var jag så tillbaka på platsen, nu som anställd på Bohlins Auktoriserade Revisorer som det hette då, nuvarande KPMG.

Sockenstugan vid Östra Torget var troligen Nyköpings första skolhus för folkets barn.

Östra Torget inramas av ett flertal vackra gamla byggnader. Alla Helgona kyrkan, ursprungligen från1200-hundratalet, dominerar med sin mäktiga torngavel. I Prosten Pihls gård, en träbyggnad från 1700-talet finns nu café, bostäder, bibliotek, galleri, lusthus samt en vacker trädgård. Nordost om Östra Torget ligger ett parti med mindre gårdar från 1700-talet och 1800-talets början. I Nyköping undkom några byggnader eldhärjningen när en rysk galärflotta år 1719 brände ner nästan hela staden. På den östra sidan om Nyköpingsån förstördes allt utom Alla Helgona kyrkan och några gårdar i närheten.

Sockenstugan som är det röda lilla huset med glasveranda är byggt av timmer och uppfört omkring 1800. Huset har en sockel av natursten, fasade med rödfärgad locklistpanel, rödmålade knutar och ljust gråmålade snickerier och fönster. Det brutna taket är täckt med enkupigt tegel. Huset är en av Nyköpings äldsta byggnader. Gatan hette tidigare Lilla Trädgårdsgatan från 1888 fram till 1951 då namnet Allahelgonavägen fastställdes i stadsfullmäktige.

Huset inköptes av Östra församlingen 1835 för att användas som sockenstuga. Sockenstugan ska ha varit Östra församlingens första folkskola, en skola för folkets barn. Det övergick sedan i privat ägo. När det skedde har jag ingen uppgift om. Under åren har huset bytt ägare som renoverat och underhållit huset och satt sin prägel på det.

Huset var från början lägre men har byggts till. Från början fanns inte heller den fina glasverandan, den tillkom efter 1920. Huset har bl.a. ägts av John Ragnar Jonsson en bit in på 1900-talet. Han föddes i huset och arbetade på Nordiska Kompaniet. En senare ägare av huset gjorde en grundlig renovering av golv, väggar och tak och ramade även in tomten med ett staket.  

Många med mig som går över Östra Torget och fortsätter in på Allhelgonavägen blir förtjusta i det lilla röda huset.  Det blev också det tyska Bavaria Film, som spelar in tv-serien om Inga Lindström. De har använt sockenstugans exteriör vid sina filminspelningar åtskilliga gånger.  Hela miljön kring Östra Torget med kyrkan och de gamla byggnaderna är verkligen en pärla i Nyköpings tätort och Sockenstugan har ett högt miljöskapande värde.

Lek, leksaker och spel kommer och går men vissa består.

Exempel på lekar som har överlevt genom tiderna är kull, kurragömma, följa John, twist, hoppa hage, gå på styltor och sanning och konsekvens, men vem minns och kan leka/kommer ihåg stå på stubben, draga gränja, torka malt, meta lakar, skifta makar, spänna kråka, väga salt, bära vatten, nappa katten, låna eld och stå i stå?

Urgamla lekar och spel kan också förändras över tid och lever genom det vidare vilket boule och bowling är exempel på. Ursprunget är det flera tusen år gamla kägelspelet som spelades i det forntida Egypten. Leken hoppa hage är också flera tusen år gammal. Idag uppmålad med färg på skolgårdar och lekplatser men då uppritad i sand och däremellan ritad med krita på trottoaren eller trädgårdsgången.

Dockan är leksaken som består och den äldsta dockan som är bevarad, en romersk trasdocka som finns på British Museum i London, har daterats till någon gång mellan år 100-500 f kr. En modern docka, en utomjording inköpt 1965, visas på bilden ovan. Den är tillverkad av plastad textil och har som synes silvrig kropp och stora ögon. Den romerska trasdockan är tillverkad av linne och stoppad med trasor och papyrus.

Mobilplattor, datorer och mobiler är nya leksaker för både gammal och ung men i de nya lekarna under hökens vida vingar och gul bil ser man sällan en äldre deltagare som i stället kan återfinnas på boulebanan eller i bowlinghallen.

Åren kommer och går men lekandet består.

Ämnet denna vecka är ”lek”. Det var inte självklart vad jag skulle leta efter i museets stora samlingar. Det finns en avdelning med leksaker som jag först tittade på. Någon tog fram ett spel med namnet ”Lokalspelet – Kampen om Nyköping”. Plötsligt känner jag igen det. Jag har sett detta förut. Efter en del funderande inser jag att under min tid som marknadsansvarig för Nyköping Energi AB så hade Nyköpings Kommun köpt ett reklamspel som liknade detta. Kommunen sände ut ett  erbjudande till många  företag i Nyköping att delta i marknadsföringen genom att köpa in sig i spelet. Spelet är upplagt som ett monopolspel med olika ”gator/platser” ( Norrmalmstorg etc i originalspelet ). Istället för ”gator” var tanken att de olika företagen skulle ha sin egen ruta med företagslogga.

När jag tittade närmare på spelet i museet så fanns mycket riktigt en ruta med Nyköping Energis logga. Vi  brukade presentera oss med att vi stod för ”ljus,  kraft och värme” men jag  är lite osäker på om det fanns med i  rutan eller bland de spelkort som hörde till. Jag såg däremot att det verkade kosta 35 000 kr för spelaren att hamna på denna ruta. Om det var så kan jag så  här i efterhand tänka att det kanske inte var så  positiv reklam att åsamka spelaren den kostnaden. I vilket fall som helst så blev man från Nyköpings Kommun glad att vi ville ingå. Det var dessutom många andra företag i staden som fanns med på spelplanen, så vi var i gott sällskap.

Originalspelet - sällskapsspelet Monopol (svensk version) - lanserades av företaget ALGA år 1938 och var deras första spel. Namnet ALGA har en lekfull historia. Svenska Pressbyrån som grundade ALGA hade två  direktörer. När dessa skulle finna ett lämpligt namn på företaget använde de sina fruars namn. Fruarna hette Anna Lundkvist och Anna Gadh. Initialerna blev AL och AG. Efter några koppar kaffe blev det företagsnamnet ALGA.

ALGA är fortfarande den klassiska spelleverantören i Sverige med kända produkter som ”Tjuv och Polis” och ”Alfapet”. ”Monopol” var först, men eftersom ALGA inte  längre äger spellicensen för Monopol i Sverige, så säger man att ”Tjuv och Polis” är den äldsta produkten. Den kom till år 1943 och har alltså över 70 år på nacken. Från år 1983 ingår ALGA i BRIO-koncernen.

Som barn var leken ett centralt inslag i tillvaron. På landet fick vi barn sysselsätta oss under ganska fria tyglar. Föräldrarna hade fullt upp med arbete. Vuxna som deltog i barnens lekar var en ovanlig syn. Det var också en tid långt före förskolor med pedagogiska ambitioner.

Leken kunde ske i många olika former, med eller utan så kallade leksaker. I minnesbanken finns en rad spännande lekar på hemligt ställe i skogen med pilbågar och träull som rekvisita. Där finns också lyckokänslan när jag fick ett ishockeyspel och alla hårda turneringar som genomfördes under ett antal barnaår. Lika kul var inte avsaknaden av ett Märklintåg. Avunden frodades. Det hjälpte inte med övertalning (läs tjat!) – föräldrarna var inte med på noterna.

Att jag valde en kälke beror på att jag minns hur några kompisar och jag ägnade en hel del tid åt kälkåkning när underlaget var det rätta. I svindlande fart utför en gårdsväg. Problemet var bara att denna väg korsade den trafikerade byvägen. Krävdes alltså obligatorisk flaggvakt av säkerhetsskäl. Då jag var skraj för höga farter fick jag i regel agera flaggvakt. Ingen kom till skada så jag skötte tydligen min uppgift med bravur.

Bildens kälke/bob har ägts av Peter Johansson i Valla. Han fick den av föräldrarna år 1961. Enligt beskrivningen är den ”gulmålad, av trä med medar, underrede och stag av svartmålad metall. Sittbräda av fyra spjälor, ratt och broms med trähandtag samt dragrep”.

En liknande bob av 50-talsmodell ägdes av min kompis Arne och användes vid ovannämnda äventyrliga åkturer utför en sluttning på ”sydsvenska höglandet”
(< 200 meter över havet).

Ärligt talat har jag inte så många minnen som etsat sig fast sedan barndomen. Men det finns naturligtvis både sorgsna och glada stunder som trots allt finns kvar i hjärnkontoret. Att leka var alltid kul allt från ensam till i glada ungars lag. Mina föräldrar var ganska bestämda med när man skulle vara inne, syrran och jag, och sängdags. Tidigare än vad många av våra kamrater måste. Det var inte så roligt att höra dem leka och stoja utanför huset där vi bodde. Mamma fick inte dra för rullgardinen så att de såg att vi lagt oss.

Att leka är väl ganska självklart för de flesta och lekarna då lever ju fortfarande kvar i vår tid trots ”leken” med dator, surfplatta och mobil. När man ser barn och ungdomar leva ut sin glädje på lek känns det på något vis som livet har en mening mitt i allt elände vi just nu får uppleva och där framför allt barnen drabbas svårt.

En gammal lek som uppskattas även i dag är Ryska posten. Den framkallar oftast glada skratt, kanske lite blygsel och förtjust fnitter. Själv har jag ett vagt minne av just Ryska posten som innebar att jag fick min första kyss av en söt tjej i klassrummet. Jag gick i ”ettan” och det var på en rolig timma.

Fröken tyckte vi skulle leka Björnen sover men så blev det inte. Klassen tyckte det skulle vara roligare med Ryska posten och undra på det! När det blev min tur att välja handtag, famntag, klapp eller kyss valde jag trots min blygsel kyss. Gissa vem som kom fram bakom dörren – jo, den tjej som jag tyckte bäst om för hon var så söt, trevlig och kul. Vet inte om jag svävade på moln, kunde en 7-årig kille göra det måntro, men hon trutade med munnen och så blev det en snabb puss och lyckan var gjord. Marianne hette hon och är ett av de få flicknamn jag kommer ihåg från den tiden – undra på det!

Att få och kunna leka är viktigt för alla barn. Även vi som vuxna har en övergripande roll att hjälpa barn att leka, att själva vara närvarande och som förebilder skapa harmoni och ro i lekandet. Inte alltid så lätt att leva upp till i dagens stress -och måstesamhälle. För barnen är leken en del av deras utveckling och där har vi ett stort ansvar att hjälpa dem på vägen.

Låt mig till sist avsluta den här lilla betraktelsen med den irländske författaren George Bernard Shaws så sanna devis;

“Vi slutar inte leka för att vi blir gamla,

vi blir gamla för att vi slutar leka”