I orangeriet på Nynäs slott odlades oliver, persikor, fikon, vindruvor och citrusfrukter – men i trädgården mognade flera sorters äpplen, Gyllen, Hampus, Gyllenkroks astrakan och inte minst Åkerö, Sörmlands landskapsäpple. Kanske var det just det som ...
↧
Friherrinnan hade inga bananer: Hon åt äpplen
↧
Friherrinnan hade inga bananer: Birger i orangeriet
Han fanns på ett foto i utställningen om mat under 100 år. Jag blev en smula överraskad även om jag visste att han arbetat på Nynäs. Tog jag möjligen miste? Tommy Dahlgren fotade av bilden på väggen och mejlade mig direkt efteråt. Det blev ett rotande i ...
↧
↧
Friherrinnan hade inga bananer: …men hon hade kaffe
Vid seniorbloggarnas besök på Nynäs slott, fick vi en intressant förevisning av den nya utställningen, som fått namnet ”Friherrinnan hade inga bananer”. Bland annat fanns en monter med kaffets historia – från gamla föremål fram till dagens kapslar för ...
↧
Friherrinnan hade inga bananer:... och inte heller något kylskåp
När vi i seniorbloggsgruppen besökte Nynäs slott fick vi tillfälle att se den trevliga utställningen ”Friherrinnan hade inga bananer”. Ingegerd Wachtmeister, som varit projektledare för utställningen, var vår ciceron. Friherrinnan Ebba Gripenstedt ägde ...
↧
Friherrinnan hade inga bananer: Melitta
FURFURYLMERKAPTAN är namnet på det ämne som bildar den typiska kaffedoften. För att kaffet ska bli riktigt gott ska vattnet värmas, få sjuda men inte koka upp och nå temperaturen 92-96 grader Celcius. I nästa moment ska kaffet doseras i en Melittatratt ...
↧
↧
Friherrinnan hade inga bananer: Potatis
Vilken härlig dag vi bloggare fick på Nynäs slott. Det är fint att gammal odling uppmärksammas i trädgården. Guidning på utställningarna och god lunch. Nu ska vi göra lite reklam för detta. Utställningen i slottet, gjord av Ingegerd Wachtmeister, gav oss ...
↧
Apropå Nynäsutställningen ”Friherrinnan hade inga bananer”
Som seniorbloggare är det en höjdpunkt när vi en gång per termin åker iväg från residensstaden till något intressant besöksmål. I maj var det så dags för Nynäs och den superintressanta miniutställningen ”Friherrinnan hade inga bananer”. En minimalistisk ...
↧
Träsmak: och tre skålar
Detta blir Margaretas sista inlägg i Seniorbloggen. Margareta har bloggat för Seniorbloggen sedan starten. Nedan kan ni läsa hennes sista inlägg på tema trä. Med vass kniv och skarp yxa hugger och täljer jag i färskt virke.Blir oftast slöjd att brukas, ...
↧
Träsmak: Trätunnetillverkning – en gammal konst
När seniorbloggarna besökte Nynäs fick vi även tillfälle att titta på utställningen ”Träsmak” – med en mängd fina träskedar och andra slöjdalster. I ett hörn stod ett träkärl med träband som tilldrog sig mitt intresse. Jag kom att tänka på den gamla ...
↧
↧
Träsmak: Täljandets och snidandets känsla
I oxstallet på Nynäs slott finns utställningen Träsmak – Trä för mat och smak för trä. Där visas många träföremål för hushållsbruk och prydnad. Museet har tillsammans med Sörmlands naturbruk gjort utställningen och samtidigt inbjudit till tävling i att ...
↧
Träsmak: Det roligaste ämnet
Det roligaste ämnet i folkskolan var träslöjd tyckte jag. Man fick börja med det i tredje klass och det var så spännande. Vår magister var sträng men rättvis. Han var mycket noga med att slöjdsakerna blev fint putsade och ibland målade eller betsade. När ...
↧
Träsmak: En smörkärna, mjölk och en björn...
En sevärd utställning, dels p g a alla fantastiska träskedar som ska vara med i en framröstning av finaste sked och dels är trä ett härligt material att arbeta i och har använts sedan gammalt. Många finurliga uppfinningar och förbättringar har gjorts på ...
↧
Träsmak: Smör
En smörkärna / smörtina eller smörtunna för bruk i lanthushåll består vanligen av ett upprättstående öppet laggkärl i trä med större diameter upptill än nertill. En lagg är ofta förlängd och utformad som lyft/bärhandtag.För att få 750 gram smör behövdes ...
↧
↧
Träsmak: Trä för mat och smak för trä
Vid seniorbloggarnas besök på Nynäs i maj såg vi även en sommarutställning med vackra bruksföremål i trä. Bildens skål är tillverkad av Beth Moen, lärare på Sätergläntan, hemslöjdens gård i Insjön. Sörmlands Museums hemsida har följande ...
↧
Seniorbloggen tar sommarlov
Nu tar seniorbloggen sommarlov. Vi är tillbaka med nya texter den 8 september. Under tiden är du välkommen att själv söka i våra samlingar eller utforska våra webbutställningar om valda delar i våra samlingar. Du hittar allt här>> Glad sommar önskar vi ...
↧
Friherrinnan: Drack inte Latte
Svenska folket är nog världens kokbokstokigaste folk. Det utkommer visst en ny kokbok varje dag. GI, LCHF, 5:2, Nyaste kokboken, Konsten att koka sönder söndagssteken, det är bara att välja. Inte nog med att vi är kokbokstokiga vi börjar också bli ...
↧
Träsmak: Mjöltunna eller ståbadkar?
Här kommer två inlägg som fallit mellan stolarna, men som är desto mer läsvärda. Egons texter från vårt besök på Nynäs. Här är Egons text på tema Träsmak och i inlägget under hittar ni Egons text om utställningen Friherrinnan hade inga bananer. Jag är ...
↧
↧
Biby fideikommiss: Parasoller och paraplyer är användbara
I nådens år 2014 har Sörmlands Museum gjort ett verkligt kap. Avkastningen från Martin Nilssons generösa donationsmedel spenderades på Stockholms Auktionsverk. Här gick klenoder från Biby f d fideikommiss, Eskilstuna kommun under klubban. Familjen von Celsings unika samlingar skingrades. Nilssons pengar möjliggjorde dock att t ex kulturhistoriskt intressanta kläder och skor från sent 1700-tal till tidigt 1900-tal kunde inköpas och räddas kvar i länet. Vackert så!
Det föremål som jag fastnade för är ett parasoll av svart mönstervävt siden. Innerfoder av svart och vitt siden. Spröt och spröthållare av svartmålad metall. doppsko av trä. Kryckan av bambu har ett utskuret hundhuvud nertill, med ögon av glas. Parasollet var sannolikt ett viktigt solskyddsattribut för fina frun/fröken vid promenader i parken. Det gällde ju att vara rädd om sin ideala bleka hy!
För egen del har jag aldrig ägt ett parasoll. Använder inte heller mitt golfparaply som solskydd. Tyckte rentav att vissa golfspelare såg lite löjliga ut när de under sommaren fällde upp sina stora paraplyer som solskydd.
Däremot kan en paraply komma väl till pass för annat ändamål än regnskydd. Hände sig 1989 att familjen en regnig dag besökte Solliden på Öland. Med paraply i vänsterhanden och mitt ena förskolebarn i den högra promenerade jag i den vackra slottsparken. En Range Rover närmar sig snett bakifrån. Vi går åt sidan ut på gräsmattan och får syn på drottning Silvia bakom ratten. Hon vinkar glatt till oss - en hälsning som verkligen måste besvaras. Vad göra med båda händer upptagna? Jo, hälsningen fick ske genom att lyfta och sänka paraplyn att antal gånger. Såg säkert ganska lustigt ut från drottningens position. Ett familjeminne om ett ovanligt sätt att hälsa på Silvia Bernadotte född Sommerlath.
↧
Biby fideikommiss: Parasoll och paraply – olika funktioner
I samlingarna från Biby finns bland annat ett antal parasoller i siden och spets från början av 1800-talet. Man kan tänka sig att när damerna skulle vara fina en solig dag, så ingick troligen ett parasoll av den typ som finns i samlingarna. Damerna ville nog inte riskera att bli solbrända och se ut som om de arbetade utomhus. Men om det regnade då……
Det engelska ordet ”umbrella” kommer från det latinska ordet ”umbra” som betyder skugga.
Men det svenska ordet ”paraply” kommer från det franska ”parapluie”, som är sammansatt av orden ”parar” och ”pluie”. De kan översättas med ”skydda” och ”regn”.
I dagarna ser vi även en helt ny funktion för paraplyet. Man ser gula paraplyer som symboler hos demokratirörelsen i Hongkong.
De första bevisen för parasollets existens har man sett på monument från dåvarande Mesopotanien, som kan dateras till cirka 2400 år före Kristus. Därifrån spred sig bruket av parasoll som solskydd både österut mot Asien och västerut mot medelhavsområdet.
Parasollet var en statussymbol på den här tiden. Det kunde vara så stort att de hölls uppe av flera käppar som bars av tjänare.
På 400 - 500-talet kom Kineserna på att använda oljat papper för att göra parasollet vattentätt. Därmed fungerade de även i regn. År 1340 rapporterade ett påvligt sändebud att han sett hur indierna använde uppfällbara skydd mot både sol och regn.
Enligt historien utvecklades det moderna paraplyet av Samuel Fox år 1852. Han fick ett överskott av stålfjädrar från tillverkning av korsetter. Dessa använde han för att tillverka ett paraply med oljat canvastyg, som var fäst på ett stålskelett.
Det verkar alltså som om klimatet, där parasollet först började användas, gjorde att det fanns störst behov av solskydd. När idén sedan spreds till länder med andra klimatförutsättningar, så uppstod även behovet av paraplyfunktionen. På Biby fanns kanske även paraplyer för de regniga dagarna.
↧
Mattrender: Grynkorv och Sushi
Ett av mina första minnen vad gäller medverkan i matlagningen är mitt jobb i samband med grisslakten lite före jul. Då var det min uppgift att dra köttkvarnen. Som föremål till bloggen valde jag därför en köttkvarn med tillhörande korvhorn. Min barndoms köttkvarn satt fastskruvad på köksbordet och i den skulle jag mala bland annat fläskfärsen och levern. Fläskfärsen var jobbig för kvarnen gick så tungt. Då var det lättare med levern. Av den gjorde kära mor leverpastej och den tyckte jag var god. Fläskkorven var också god liksom grynkorven, stekfläsket, blodpalten och syltan. Sämre var det med paltbrödet som åts med vitsås och stekt fläsk. Det tyckte jag var lite småäckligt. Stekt eller inlagd sill tyckte jag inte heller om när jag var grabb.
Mycket har hänt med våra matvanor sedan jag var liten. Då var stuvade makaroner och falukorv en vanligt förekommande rätt på middagsbordet. Spagettin var väl knappast uppfunnen då och lasagne smakade jag först i medelåldern. Pizza som vi nu inmundigar med så stor förtjusning är heller inte så gammal. Vi ska tacka våra italienska invandrare för att de kom hit med sin matkultur.
När mitt näst äldsta barnbarn fyllde 15 år häromveckan så ville han ha sushi till födelsedagsmiddag. Jag var inbjuden och när jag kom dit höll hela familjen på att laga sushi. Jag var väl lita skeptisk till en början för jag har bara smakat det någon gång tidigare. De hade gjort ett par hundra bitar till sju personer varav fyra barn. Inte kunde vi äta så enorma mängder av denna japanska specialitet!?! Men det kunder vi (nåja, lite blev över till matlådor till käre far). För egen del fann jag de algbladsinneslutna risknytena tillsammans med bland annat lax, räkor och avokado samt den starka inlagda ingefäran och de övriga kryddorna mycket smakliga.
Vi ska vara våra invandrare från olika delar av världen mycket tacksamma för att vi fått del av deras matkultur. Min barndoms mat var nog god och näringsrik på sitt sätt men visst var den något torftig.
↧