Jag bor med min hustru i en liten undantagsstuga. Huset är byggt någon gång i mitten på 1800-talet och såg ut ungefär som den lilla stugmodellen på bilden ovan innan min son och sonhustru byggde ut det 1997 med sovrum, grovkök och badrum.
Från början var stugan en reträttbostad för den soldat som bebodde i soldattorpet Axens som sedan blev mitt föräldrahem beläget på 200 meters avstånd på andra sidan åkern. Här har bott pensionerade soldater vid namn Ax och Axman med flera. I början av 1900-talet bodde här en skomakare med sin dotter. Dottern blev havande och födde sitt gossebarn i utdragssoffan i köket. Han döptes till Algot och växte upp här och gick i skolan i byn. Skomakaren hade en ko i den lilla ladugården och vår och höst fick Algot ta med sig kon till skolan för att leda henne till betet på den så kallade Allmänningen. När han gick hem från skolan tog han kon med sig. Denne Algot gifte sig senare med min fars syster och farbror Algot minns jag som en trivsam och skojfrisk person.
När jag var grabb bodde här under andra världskriget min fars kusin Hildur med sin pensionerade järnvägstjänsteman Kalle. De bodde alltså här under de kalla krigsvintrarna och jag har förundrats över hur de kunde hålla värmen i stugan bara med en vedspis och en kakelugn under dessa svinkalla vintrar.
Under många år har stugan varit sommarbostad för ett flertal hyresgäster och även för min familj. Men i mitten på 1990-talet beslutade vår son och sonhustru att bygga ut torpet och flytta in. Men den familjen växte och stugan blev för trång. Då bytte vi bostad och nu bor vi här på undantag.
I det här huset har således ett flertal personer bott under sin ålderdom och det känns fint att fortsätta på den traditionen.
