En ”ciselör” – vad är nu det? Jo, det är en hantverkare som med hammare, mejsel och puns åstadkommer reliefutsmyckning på ett metallbleck.
I föremålsarkivet hänger denna taklampa, tillverkad 1912 av ciselören Hjalmar Andersson (1890-1970) verksam i Nyköping. År 1912 var han under utbildning i hantverket. Kanske gick han i lära hos mästerciselören Knut Wiholm (NK:s verkstäder)?
Jag gissar att detta är Hjalmar Anderssons gesällprov. Han har signerat pjäsen med namn och årtal. Senare startade han och drev Nyköpings Ciselörverkstad tillsammans med två kompanjoner från 1931. Det är ett mödosamt finlir för att få fram detaljerna så hantverket som ciselerare dör sakta ut och man övergår till det enklare som blir metalltryckning istället.
Själva lampstommen är utförd i mässing och på Sörmlands museums registerblankett står: teknik ”ciselerat”, vilket betyder att utsmyckningen alltså är hamrad fram i metallbleck för att ge relief. Bilderna föreställer mytologiska scener och är utförda i typisk jugendstil som var mycket ”inne” i Sverige på 1910-talet. Lampan har tydlig sakral anknytning genom den ciselerade textrad som löper runt stommen. Den lyder (med gammalstavning):
VÅR FÖRGÅR – MENSKOÅR FLYKTA – SIST STUPAR EN DÖDELIG SIÄL OCH GRAFVEN GRÖNSKAR OCH DERMED VÄL – MEN JORDENS RUND – GÅR ICKE TILL GRUND.
Med tillgång till Google kan jag konstatera att det är en strof ur dikten ”Vallgosse visa” av Erik Gustaf Geijer. Den finns i ”Skaldestycken” (1835) och inleds med ”Lustigt mod/Lätt blod”. I tredje strofen står ovanstående text.
Kyrkorådet i Nyköpings Östra församling har överlämnat lampan som en gåva till museet år 1977. Kanske kyrkorådet en gång i tiden beställde tillverkning av lampan för något ändamål alt. någon lokal. Eller också inköpte rådet detta, den unge (22 år) ciselörens gesällprov då man gillade dess sakrala utformning och inskription. Vem vet – forskning pågår!
