En grekisk fabel berättar om en törstig kråka, som ser en skvätt vatten i en djup tillbringare. Hon släpper ner stenar i kannan. Vattenytan stiger och fågeln får i sig vätska. Kunde en höna göra likadant? Kanske. Ordet hönshjärna, med synonymer som dumbom och virrpanna, är nämligen helt orättvist mot djuret i fråga.
Rön under tio år som hönsmamma har lärt mig att en höna har social kompetens. Hon är oerhört sällskaplig. Med bra syn och hörsel kan och vill hon överblicka hela sin omgivning, ett tecken på nyfikenhet, vaksamhet och slutledningsförmåga om kommande faror. Bildens fåglar i målad celluloid och från förra sekelskiftet skulle uppträda likadant om de kunde.
En mer vetenskaplig studie visar också på hönssläktets klokhet och empati. Några skrockande damer matades med korn. En del av givan hade färgats blå, innehöll ett ämne som gav obehag och ratades ganska omgående. När så kycklingarna kom serverades liknande föda och hönsen lärde sina ungar att bara smaka på de ofärgade kornen!
I ett annat försök fick hönorna se en film om fjäderfän som åt ur en röd skål. När de sedan själva serverades sin middag föredrog de ett liknande kärl. Maten i ett gult intill lämnades orörd. Att lära sig genom att betrakta andras beteenden tyder på en kognitiv förmåga. Hönan kan förstå, lagra och använda information, ja, lösa problem tack vare sin hönshjärna, även om den är liten.
↧
Djuriskt - Gärna hönshjärna
↧