Jag hade sett fram emot en arbetsfri tillvaro i många år. Att lätta på prestationskraven, att befrias från en bunden tillvaro och kunna ägna sig åt valfri verksamhet – det var som en hägring!
Hur har det då gått?
Jo tack, jag klagar inte. I vart fall inte i friskt och oskadat skick. Men ibland funderar jag på mina prioriteringar.
Några axplock från de 19 månader, som gått sedan jag blev en 65 +are:
- firar friheten med tågcharter till Italien – Garda och opera i Arena di Verona
- fortsätter med några månaders begränsad timanställning på gamla jobbet
- åker över 70 mil längdskidor den fantastiska vintern 2011
- får mitt livs första lunginflammation och kan inte ställa upp i KortVasan 2011
- trevliga resor till Istanbul, Västra Götaland med Dalslands kanal och Sardinien
- spelar tidvis så mycket golf att jag blir trött på mig själv
- börjar medverka i den förträffliga seniorbloggen.blogg.se – kul att formulera sig!
- avslutar rullskidåkandet med smärtsam vurpa
- regelbundet deltagande i ”tisdagsklubben” – lunch med gamla chefer och några andra länsstyrelseveteraner
- tittar på TV-sport alltför ofta och alltför länge
- jobbar en del som fritidspolitiker och inom bostadsrättsföreningen
- umgänge med nära och kära och periodisk kulturkonsumtion
- reser till Rom för första gången – en stor upplevelse som gav mersmak
- avslutar Vasaloppskarriären – KortVasan på rekordtid!
- trivsamt inhopp på jobbet igen 2012, halvtidsvikarie för min föräldraledige efterträdare
Någon direkt kontakt med Försäkringskassan har jag inte nu för tiden. Dock flyter inkomstpensionen varje månad in på mitt konto administrerad av kassan. Det är bara att tacka och ta emot.
Den i gult och svart emaljerade järnskylten får åldras med värdighet i museets förråd.
Sedan jag fyllde 65 år har tiden sannolikt gått lika fort som tidigare. Upplevelsen är dock att den går fortare. Jag har inte ens hunnit tänka tanken att mata duvor i Teaterparken!
↧
65+ - den nya frihetstiden kräver sin man
↧