I dag är det lätt att ta hand om svamp, frukt och allt det goda som finns i trädgården. Vi stoppar det mesta i frysen. Förr gällde det att konservera.
Visst minns ni hermetisk inkokning, glasburkarna med sina gummiringar, speciella klämmor, konserveringsapparaten, vattenbadet… Och spänningen efteråt - hade locken fastnat ordentligt!
Som ruffhäxa ägnade jag en hel del tid åt att före båtsemestern koka in hemmagjorda köttbullar, välkryddad kalops och köttfärssås. Maten blev godare och billigare än i färdigköpta konserver. Burkarna jag använde var inte de gängse utan sådana som tidigare fyllts med fabriksinlagd smörgåsgurka och skivade rödbetor. Var gummilisten i locket hel och fin fick kärlet ett andra liv, i kölsvinet.
Metoden att hemkonservera, d.v.s. hetta upp burkens innehåll och förhindra lufttillförsel, kom i början av 1900-talet. Kanske finns den kvar? En butik i stan skyltade härom veckan med både burkar och lösa gummiringar.
Varför inte… resultatet blev oftast bra. Ett älgkött, inkokat för 40 år sedan, lär vid provätningen ha smakat helt ok. På Sörmlands museum finns en ännu äldre konserv, gråpäron från 1960!
