Det föremål jag valt i samlingarna är ett musikskåp skänkt av Carl Odelberg på Berga-Tuna gård. Skåpet innehåller en större speldosa vars maskineri dras upp med en nyckel från utsidan. Tyvärr är piporna i positivet trasiga så det går inte att spela på det. Ett liknande positiv finns dock på Musikmuseet och genom att gå in på deras hemsida kunde jag höra hur den låter. Här kan man läsa mer!
För att spela på såna här apparater behövs ingen musikalitet från utövaren. För egen del har jag ett musikinstrument som påminner lite om det här musikskåpet. Det är en så kallad ”pianoharpa” eller ”psalmpositiv” som drivs med en vev på utsidan. Pianoharpan består av ett mindre bord med uppfällbar bordsskiva och under den finns ett musikmaskineri i en låda. Detta består av ett antal dubbelsträngar på vilka klubbor kan bringas att slå med hjälp av en trärulle försedd med stift enligt speciella mönster. Rullen som är 10 cm i diameter och 64 cm lång drivs med en vev via en utväxling utförd i trä. Till bordet hör 10 stycken rullar med 12 olika melodier på varje – totalt 120 melodier alltså. Melodierna är gamla folkvisor, skillingtryck och psalmer.
Jag köpte pianoharpan i slutet på 1960-talet i en antikaffär och jag visste att instrumentet var patenterat. Så jag skrev till Patentverket och rekvirerade patenthandlingarna. Uppfinningen tillskrivs den självlärde orgelbyggaren Johannes Magnusson i Nässja i Småland men patentansökningen är insänd av A. G. Andersson och J. W Andersson i Nässja, Näshult. Patentet med nummer 2239 beviljades den 13 augusti 1889. Jag har stämt pianoharpan och spelat igenom alla tio rullarna och det var många fina gamla melodier som tonade fram.
En annan musikalisk ”raritet” har jag också inhandlat. Det är en orgel innesluten i en stor resväska. Antagligen var det en sådan som Lina Sandell spelade på vid sina framträdanden. Orgeln är fullt användbar och jag har spelat på den många gånger. Tyvärr blir dock mina musikapparater dåligt utnyttjade.
↧
Musikaliskt - utan musikalitet
↧