Denna plåtskivespeldosa från 1800-talets senare del skulle säkerligen göra succé hos Peter Pluntky i Antikrundan. Även dagens tonåringar tycker säkert att den är häftigare än en Ipod med tusentals nedladdade låtar, även om formatet (59x46x23 cm) knappast kan betecknas som bärbart och de 41 spelbara bitarna inte ligger på någon aktuell topplista.
En brist är förstås att föremålet saknar proveniens, dvs uppgift om ursprung och tillverkare, ägare genom årtiondena, hur den kommit till Föremålsarkivet etc. Däremot finns följande, tämligen utförliga beskrivning (något förkortad):
”Speldosa, rektangulär med uppfällbart lock i ljusbrunt trä. På locket lister och upphöjt parti med intarsia, föreställande bland annat rosor. Står på fyra små svarvade fötter. På lockets insida bild föreställande lekande barn i romantisk miljö. Dras upp med vev. Har i stället för vals en utbytbar plåtskiva med instansade förhöjningar (taggar) på undersidan som knäpper på en fast metallmekanism med membran, som ger tonerna. Till speldosan hör 41 skivor av zink med marscher, opera och folkmusik.”
I leksaksaffärer och på marknader landet runt kan man köpa små enkla mini-speldosor med en enda bit på repertoaren, i regel ”Helan går” eller ”Internationalen”. De är förvånansvärt billiga och sannolikt tillverkade i något asiatiskt lågprisland. På frågan vad Föremålsarkivets plåtskivespeldosa kan vara värd svarar jag, precis som de flesta Antikrunde-besökare: "Ingen aning!"
Däremot finner jag, efter över två års bloggande om alla tänkbara och otänkbara ting i arkivet, att denna speldosa är ett av de märkvärdigaste och trevligaste föremål som fallit på min lott att orda kring. Tyvärr kan jag inte säga det i toner.
↧
Musikaliskt - En dosa med doser av toner
↧