Ett ordspråk säger ”den som sår vind får skörda storm”. Detta ordspråk vänder sig närmast till den sista gruppens sådd.
För att illustrera en riktig skörd och skördetid valde jag ovanstående tavla. Konstnären hette Abraham Bloemaert han var holländare och levde 1564-1651. Jag har aldrig hört talas om honom men han var mycket berömd på sin tid. Rubens besökte honom ofta.
Bloemaert hade nog varit i Rom och sett på Caravaggios tavlor då han har samma teknik ”chiaroscuro”. Tavlans motiv: i ett grönsaksstånd finns en kvinna och en man. Grönsaksskörden har varit riklig. Kvinnan bär en storbrättad ljus hatt men på grund av beskärning av bilden syns inte hatten och mannen har också skurits bort, det viktiga är skörden.
Nu över till en annan skördetid som inträffar i mitten av september vart fjärde år, Riksdagsval. Alla frön som skall bli valfläsk framställs i de olika parti- högkvarteren. När fröna blivit kända kommer motståndarna att göda sina frön så att de skall växa till och överträffa alla de andras. När valdagen kommer har fröna vuxit till rena urskogar av valfläsk. Underligt, hur kan fläsk bilda urskogar.
Efter valet kommer problemet hur man skall förminska den utlovade skörden så att väljarna inte tycker att skörden blir så liten att de kallar resultatet för svek, oår och missväxt. Politik skall vara det möjligas konst men egentligen är konsten inte att uppfylla det möjliga utan enbart det minimala. Eftersom vi svenskar är som vi är behöver valfläsksmakarna aldrig skörda storm.
