Fåfänga - Spegeln ger problem

Spegeln har blivit fåfängans tingest. Den står för flärd, egenkärlek och högfärd.  Tankarna far bums till sagan om Snövit. Hennes elaka styvmor betraktade varje dag sitt ansikte och frågade: ”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är.”  När hon en gång fick svaret ”Snövit” blev hon ursinnig… Ja, ni kan fortsättningen. Snövit blir förgiftad av ett äpple, läggs i en glaskista och väcks till liv av prinsens kyss. Naturligtvis måste ondskan bestraffas. I en av sagoversionerna tvingas styvmodern dansa i ett par glödande järnskor tills döden befriar henne. I en annan finns en ros med ett farligt gift.

Historien lär ha sitt ursprung i det medeltida Italien.  Den berättades från mun till mun och tecknades så småningom ner. Men det var varken bröderna Grimm eller filmproducent Disney som var först med att göra Snövit känd i vidare kretsar. Kindermärchen, en liten volym barnsagor, gavs ut redan 1809 av en annan Grimm, Albert Ludwig, och i den fanns hon med.

Folksagan var viktig under den här tiden. Den ansågs bidra till barns uppfostran och ge livsvisdom utan alltför många moralkakor. Vad lär man sig här då? Att vara snäll och inte bli fåfäng? Troligen – alla vet ju hur dumt det är att vara självupptagen och inbilsk, särskilt om spegeln har handtag. Det spelar ingen roll om den har anor från 1960-talet och försetts med ornament av vinrankor.  Tappas den i golvet blir allt etter värre – sju års olycka!