Fåfänga är ett begrepp som enligt många etiska läror är dåligt. Enligt Wikipedia är fåfänga liktydigt med flärdfullhet, prålsjuka, inbilskhet, egenkärlek och högfärd. Såsom varande senior har det där med fåfänga bleknat. Det finns inte så mycket att göra åt det här nu. Jag var rödhårig och fräknig som barn. Det inbjöd ju inte heller till fåfänga precis. Men min kära mor var nog lite fåfäng å mina vägnar. Jag gick i andra klass i småskolan. Det var en B2-skola så småskolan omfattade klasserna ett och två. I storskolan gick klasserna tre till sex med samtidig undervisning. På ett skolfoto från småskolan ståtar jag med vit skjorta och svart fluga! Det kan man väl kalla fåfänga!
Mor min var fåfäng å mina vägnar på ett annat vis också. Hon tyckte inte om att jag var fräknig. Hon hade väl fått något recept från någon klok gumma för hon blandade saften från slanggurkor med rosenvatten och med denna tinktur tvättade hon mig omsorgsfullt i ansiktet. Hon försökte även med insmörjning med grodrom men ingenting kunde få bort mina fräknar.
Fåfäng var väl den tös som jag skrev en limerick om för några år sedan:
En svarthårig tös ifrån Hälla
vill på maskerad sig förställa
Skor och handskar i svart
bär hon – resten är bart
Hon vill så spader fem föreställa
En annan limerick som jag skrev handlar om fåfänga myggor:
Det var två stycken myggor från Gnesta
En var nyfiken och ville testa
Hur gick showen för dej?
Fick du till någon grej?
Ja, dom klappade händer, dom flesta!
Det föremål jag valt i samlingarna är en reklambild från Börjes Herrekipering i Nyköping. Det är reklam för framtagna fina tyger inspirerade av målningar av gamla mästare. Mannen på bilden kan väl uppfattas som fåfäng i all utstyrsel som han har på sig!?!
