Eftersom ett av mina mål har varit att aldrig göra för mycket är denna soffa en bra illustration. Tänk er att efter ett stadigt mål kunna sträcka ut sig i sin fulla längd på soffan, då har man uppnått ett annat mål efter det stadiga målet. Det heter ju att målet inte är huvudsaken utan resan dit. Jag tror inte riktigt på det.
Tänk er en maratonlöpare i 30 gradig värme och uppförsbacke. På en sådan resa är nog målet huvudsaken. Det kan ju annars bli som för japanen, Shizo Kanaguri, som skulle springa maraton vid Olympiska Spelen 1912 i Stockholm. Han kom inte i mål förrän omkring 1965. Han gjorde resan till sin huvudsak och stannade och fikade med en familj och kom inte fram till stadion innan man hade stängt grindarna. Han flögs många år senare till Stockholm för att han skulle få gå i mål. Om tiden från start till målgång togs måste hans tid platsa i Guinness rekord bok.
Målet med denna skrift var inte att beskriva en maratonlöpares vedermödor utan berätta lite om soffan som utgör målet före-målet. Carl Malmsten är formgivare och soffan ingår i en serie som kallades Haga. Soffan köptes 1932 och namnet var nog aktuellt då p.g.a. ett nygift par som flyttade in på Haga. På Haga användes nog inte soffan som bäddsoffa, om den fanns där, trots att det är en sådan. Om soffan kan följande nämnas att den är klädd i grön brokad. Brokad är väl ett kungligt tyg?
↧
Mål - ett annat mål
↧