Gjutjärngrytan väcker tankar på gemensamma middagar och många mål mat. Minns ni söndagssteken med ättiksgurka eller kokt höns med ris och curry. Bland det godaste var, och är, ändå kalopsen. Rätten lär ha fått sitt namn efter engelska ordet collops, som betyder köttskivor. Märgpipan, bringan eller högreven ska ju skäras i mindre bitar innan den bryns i grytan.
Här handlar det om rejäl husmanskost, i dag termen för bra traditionella rätter. Förr betydde ordet husman både krigare, inhyseshjon och bonde med rätt att bruka annans jord. Han åt enkel och billig mat.
Bäst blir kalopsen om den lagas i stora mängder på en gång, gärna i god tid före måltiden så att löken, kryddpepparkornen och lagerbladen verkligen ger smak. Vill du ha den skånsk? Sätt till morötter mot slutet av koktiden.
Grytan på bilden lämpar sig mycket bra för kalopstillagning - och servering. Formen är vackert oval och handtagen sköna att greppa. Kärlet, tillverkat av Husquarna, kommer från museets samling Eskilstunahemmet och rymmer cirka 4 liter.
Äldre tiders kärl i gjutjärn var betydligt större och gav rejäla armmuskler då de flyttades över elden eller på vedspisen. Men vem hade då som mål att styrketräna!