Den här rektangulära, platta ficklampan från Kabi-Fermenta i Strängnäs liknar de enkla lampor som var vanliga i min barndom i början av 1940-talet. De gav ett svagt ljus som underlättade vandringen i mörker till vedboden på andra sidan den mörka gården, eller sökandet efter prylar som förvarades nere i källaren. När det var mörkläggningsövningar under kriget fick man dock inte använda den utan försöka famla sig fram i kolmörkret.
Några år senare fick jag min första egna stavlampa, laddad med två batterier, som stolt togs fram ur ryggsäcken när scoutpatrullen hade nattövning. Den klassades också som ficklampa, enligt nutidens Wikipedia ett samlingsbegrepp för ”bärbara belysningsverktyg”. De må vara centimeterstora eller halvmeterlånga, vara utrustade med standardbatterier eller lysdioder eller vad nu den senaste tekniken försett dem med. Även pannlampor, placerade flera decimeter norr om byxfickorna, kan alltså anses tillhöra familjen ficklampor.
I många yrken är ficklampan en nödvändig pryl under kvälls- och nattpassen. Ingen väktare eller polis ger sig ut i skymningen utan att ha kollat att ficklampan fungerar. Detsamma borde gälla alla bilägare som glatt drar iväg – för att vid motorstopp finna att ficklampans batterier för länge sedan passerat bäst-före-datum.
Tänkte inte på att det ofta är mörkt om kvällarna i vårt land…
↧
Kväll - Ett ljus i mörkret
↧