Stockholm-----------Motala.
Nyheter från TT.
Radioteatern ger....
Något sådant kunde det låta när radion sattes på på kvällskvisten när jag var barn. En del program ville man absolut höra, till exempel Barnens brevlåda. Om jag inte missminner mig totalt så började den kl. 18 torsdagar. Kan ha fel, rätta mig i så fall. Det var ett mycket viktigt program för mig. Karusellen ett annat, kanske inte så viktigt för mig som för mina föräldrar, tänk när "Snoddas" sjöng i radion för första gången, 1952-01-26.
Har tidigare talat om att jag var uppväxt på landet. Mina bröder var mycket äldre och utflugna. Så det var Far, Mor och jag som var själva när kvällen kom, då satt vi vid radion. Mottagningen var bra, vad jag minns. Lyssnade andäktigt. När det var något "roligt" vet jag att min pappa sa "det är tusan att man inte kan få se dom". Han fick aldrig uppleva TV:n, han avled 1957.
Bilden visar en radiogrammofon, det hade vi en. Märke och dyligt minns jag inte, men den såg nästan ut som den på bilden. När det inte var något program på radion som passade, vet jag att vi spelade på grammofonen.
Ibland tog pappa fram sin fiol och spelade till någon skiva och det tyckte jag var roligt. Det var oftast på vinterkvällar som sådant förekom, för sommarkvällar var man ute. Vad gör jag numera om kvällen?? Är en kvällsmänniska och har tyvärr blivit lite beroende av vad som visas på TV, på radion lyssnar jag på Karlavagnen så gott som varje kväll, ett bra program. Radiogrammofonen på bilden är en Philips och tillverkad 1973, alltså yngre än den som fanns i mitt barndomshem. Givare är Ingemar Andersson från Katrineholm. Det var ganska högtidligt på något sätt när kvällen kom och vi placerade oss i stora rummet och satte på radion och fick nyheter och underhållning från när och fjärran. Vi tänker inte likadant nu som då, märker det under tiden jag skriver, vi tar allt så för givet numera.
![]()
Något sådant kunde det låta när radion sattes på på kvällskvisten när jag var barn. En del program ville man absolut höra, till exempel Barnens brevlåda. Om jag inte missminner mig totalt så började den kl. 18 torsdagar. Kan ha fel, rätta mig i så fall. Det var ett mycket viktigt program för mig. Karusellen ett annat, kanske inte så viktigt för mig som för mina föräldrar, tänk när "Snoddas" sjöng i radion för första gången, 1952-01-26.
Har tidigare talat om att jag var uppväxt på landet. Mina bröder var mycket äldre och utflugna. Så det var Far, Mor och jag som var själva när kvällen kom, då satt vi vid radion. Mottagningen var bra, vad jag minns. Lyssnade andäktigt. När det var något "roligt" vet jag att min pappa sa "det är tusan att man inte kan få se dom". Han fick aldrig uppleva TV:n, han avled 1957.
Bilden visar en radiogrammofon, det hade vi en. Märke och dyligt minns jag inte, men den såg nästan ut som den på bilden. När det inte var något program på radion som passade, vet jag att vi spelade på grammofonen.
Ibland tog pappa fram sin fiol och spelade till någon skiva och det tyckte jag var roligt. Det var oftast på vinterkvällar som sådant förekom, för sommarkvällar var man ute. Vad gör jag numera om kvällen?? Är en kvällsmänniska och har tyvärr blivit lite beroende av vad som visas på TV, på radion lyssnar jag på Karlavagnen så gott som varje kväll, ett bra program. Radiogrammofonen på bilden är en Philips och tillverkad 1973, alltså yngre än den som fanns i mitt barndomshem. Givare är Ingemar Andersson från Katrineholm. Det var ganska högtidligt på något sätt när kvällen kom och vi placerade oss i stora rummet och satte på radion och fick nyheter och underhållning från när och fjärran. Vi tänker inte likadant nu som då, märker det under tiden jag skriver, vi tar allt så för givet numera.
