Sjukvårdens vassa attribut ingår på min personliga aversionstopplista.
En injektionsspruta framkallar lätt obehagliga rysningar. En vaccination är dock inte alls så skrämmande som en pleuratappning. En gång för många år sedan hade man på röntgen funnit ganska mycket vätska i min lungsäck. Läkaren skulle från ryggsidan tappa ut vätskan för undersökning och även underlätta min ansträngda andning. Jag råkade få syn på den nål som skulle användas vid tappningen. Den var lång, mycket lång! Kallsvett och panikkänslor.
Efter bedövning stack läkaren in brontonålen. Jo, jag klarade mig även den gången. Om sanningen ska fram gjorde det inte alls ont.
Även om jag inte gillar vissa undersökningar är mina kontakter med vården i stort sett positivt laddade. Jag har t ex en obruten och förtroendefull läkarkontakt inom primärvården sedan ca 25 år tillbaka. Jag träffar honom minst en gång per år. Senaste gången avlöpte synnerligen väl. Provsvaren var till belåtenhet, blodtrycket normalt och jag förklarade mig må bra. Det hindrade honom inte från att ha sedvanliga synpunkter på mitt midjeomfång och att förmana mig att skärpa matvanor och minska portionsstorleken. Bemötandet är personligt, empatiskt och mycket avspänt. Jag vill definitivt inte byta ut honom.
Är inte detta ett bra exempel på att svensk offentlig sjukvård kan vara riktigt vass?
/Lars-Erik Antonsson
↧
Vasst - Kallsvett och panikkänslor
↧