Stötande i näverlur är en gammal företeelse i landskapet Dalarna. Den lur jag valde i samlingarna är visserligen inte någon näverlur för den är gjord av trä och lindad med vidjor och snören. Den kommer från Stigtomta.
Näverluren är ett traditionellt instrument tillverkat av trä klätt med näver. Instrumentet hör samman med den gamla fäbodkulturen, där det användes för att skrämma rovdjur, locka på djuren, för att hålla onda skogsväsen borta och för att sända meddelanden över långa avstånd. Det finns olika melodier för olika budskap exempelvis: det finns mat för avhämtning (ost, smör, messmör), någon är sjuk, björn är här, en ko har gått bort sig (då skulle man hjälpa till), kon har återfunnits, allt är väl och så vidare. Varje kulla kunde också spela så att man visste vem det var. Från en långt bort belägen fäbod kunde meddelandet tas upp av nästa, sändas vidare ända ner till byn miltals bort, och besvaras på samma sätt.
Näverluren är ett naturhorn, och saknar därför fingerhål eller ventiler. Normalt sett kan cirka tio toner ur naturserien spelas på instrumentet. Står man med en sluttande bergsäng bakom sig kan det höras många kilometer. Idag används näverluren mest som kuriöst inslag, exempelvis för att blåsa fanfar vid invigningar eller andra evenemang. I Dalarna blåses ännu på näverlur lite här och var i lämpliga sammanhang.
Jag är faktiskt lycklig ägare till en näverlur. Tyvärr kan jag inte spela på den.
↧
Stötande - en gammal företeelse
↧