När jag såg det krumma oxhornet i samlingarna föll tanken direkt på hornsignaler i samband med jakt. Jo, jag har faktiskt jagat till toner från jakthorn, fast då var det tillverkat av plåt. Numera är det bara att acceptera att vi jägare kommunicerar via komradio.
Spel eller signalering med djurhorn kan spåras ända till bondekulturens ursprung. Mjukare toner blåstes för att locka till sig hemdjur och hiskeliga ljud för att skrämma rovdjur. I jakthistorien kan man finna berättelser om t.ex. vargjakt. En man spårar och med olika signaler i sitt djurhorn blåser denne till övriga deltagare för upplysning ifall vargen buktar eller drar långt iväg.
Hornet på bilden från samlingarna har haft en annan funktion men anknyter likväl till jakt, det är nämligen ett kruthorn. Det ihåliga nötkreaturshornet var uppenbarligen lämpligt att förvara och bära med sig krutet i. I den öppna grövre delen pressades en tillsnidad träbit fast som botten. Ett hål gjordes i spetsen vilket sen stängdes med en tillverkad propp. Den drogs ur när krutet skulle fyllas på i vapnet. Vanligen var en läderrem fäst i kruthornet för att bäras över axeln. Propp och rem saknas till det här hornet, som har tillhört August Trolle-Löwen och förvarats på Gärdesta gård.
/Gästbloggare Alf Lettesjö
↧
Krumelur - Krum-e-lur
↧