Visst känns det underbart att då och då få en ros av sin käre make, men hur skulle det vara att föräras en medalj? För lång och trogen tjänst? Nej tack!
Annat var det på 1700-talet. Då var det mode att uppmärksamma viktiga tilldragelser, både offentliga och privata. Och inte skulle väl J L Odhelius ha låtit göra en kärleksmedalj om den inte skänkte glädje?
Vid den här tiden, 1798, var Johan Lorenz en berömd läkare. Han arbetade vid Serafimerlasarettet i Stockholm och hans specialitet var att behandla patienter som led av gråstarr. Starroperationer ansågs mycket riskabla, men genom förnyad arbetsteknik kunde han hjälpa allt fler.
Också doktorns två äktenskap blev lyckade, även om det första slutade i tragedi. Därom vittnar just medaljen gjord i silver av gravören Carl Enhörning.
På framsidan syns J L Odhelius själv tillsammans med de kvinnor han älskade. Texten är vacker . ”Oövervinnelig, såsom döden, är kärleken”.
Baksidan berättar att hustrun Elis. Mar. Bjurman dog tidigt, efter 2 år, 4 månader och 17 dagar, bara 26 år gammal. Några år senare vigdes Johan Lorenz och Brita Chr. Wåhlin. Medaljen gjordes då de varit samman i 25 år. Här finns också orden ”Minne av kärt äktenskap”. De är mer beständiga än rosor.
↧
Märkt: "För kärleks skull"
↧