Nu sitter tapeten i våder, stadigt på väggen. Förr var den i stora sjok.
De första papperstapeterna i vårt land gjordes av s k lumppapper och i ark, 60 x 60 cm. Man sydde helt enkelt ihop bitarna och hängde upp dem. Tapeten trycktes i en enda färg och ett vanligtvis rokokoinspirerat mönster målades dit för hand.
1832, nästan hundra år senare, kom den verkliga nymodigheten – tapet på rulle. Bort med pappersarken. Fram för våder, papper av cellulosa och maskinell tillverkning.
Nu blev det fart i de svenska hemmen. Billiga tapeter kunde köpas i byns lanthandel. En affär i Västergötland erbjöd 400 olika mönster under slutet av 1890-talet. Kvaliteten var kanske inte den bästa, men vad gjorde det! Smutsig yta och bleka färger doldes snabbt och enkelt. Ett lager på 20 stycken olika tapeter var inget ovanligt.
Mönstren har varierat genom åren. På 50-talet var de i gråa toner och med geometriska former. Titta på bilden. Tapeten är typisk för tiden. Den har prytt hallen i det s k Eskilstunahemmet, en stor föremålssamling som skänkts till Sörmlands museum.
Och minns ni 70-talets medaljonger i vinrött eller brunt?
På senare år gäller enfärgat, gärna caffelattebrunt och stockholmsvitt. Fondtapeten är populär igen, liksom fototapeten. Man kan beställa sin egen med alldeles privata motiv. Vad sägs om att ha barnbarnet uppåt väggarna. Eller katten i jätteformat?
↧
Nymodigheter: Tapet på rulle
↧