Hur många kvinnor har inte förbannat mjölkpallen. Detta tortyrredskap som de var tvungna att umgås med, minst två gånger om dagen var det dags att mjölka. Hustrun till stataren, pigan och hustrun till en brukare av ett mindre jordbruk, det var ingen skillnad mellan dem och pallen var lika obekväm för alla. Upp med solen för att klara av morgonens mjölkning, när solen gick ner var det dags för kvällsmjölkningen. Ingen dag ledig. Händer och armar utslitna. Föda ett barn på morgonen, mjölka tjugo kor på kvällen. När statarfrun gick hem hade hon med sig två liter skummjölk som var så fettfri att den nästan var ljusblå.
Detta arbete var oftast en kvinnas lott. Födde hon barn på morgonen kunde kanske hennes gubbe rycka in som ersättare, men det var inte tal om någon längre ledighet för kvinnan. Detta kvinnliga slavgöra började redan hos de ”gamla grekerna” och pågick oavbrutet till fram mot 1950. Då hade mjölkmaskinen blivit så vanlig att 20% av mjölken maskinmjölkades men fortfarande kramades 80% av all mjölk fram av trötta, slitna och förvärkta händer. Statarfrun bytte yrkesbeteckning 1945 till lantarbetarhustru men arbetet var det samma.
När man tänker på det är det nästan så att mjölken får en bismak.
↧
Mjölk - mjölkpallen ett kvinnligt tortyrredskap
↧