Snart är det jul så jag valde en julgransfot i samlingarna. Den är skänkt av Stina Palmberg-Eriksson på Sörmlands Museum. Stina har skrivit lite om julgransfotens historia. Här är hennes berättelse.
”Kvällen före julafton, när skinkan steks, plockas pyntet fram. Det är en tradition som vi båda har med oss, detta att inte ta in gran eller plocka fram tillbehör förrän kvällen innan. Jag ville att barnen skulle vara med och klä granen, det fick aldrig jag som barn, men samtidigt ville jag också att allt stök skulle vara klart på julaftons morgon. Så varje år kvällen före julafton plockade jag fram julgransfoten och sen började helvetet.
Det är nämligen så att granen ska spännas fast med tre skruvar. Dessutom är foten konstruerad för en lite grövre gran än de som säljs numera. Redan första julen konstaterade min man att så var fallet och efter lite svärande och skruvande konstaterade han att foten måste kompletteras med några träbitar som spänns fast mellan skruv och gran. Sagt och gjort. Han täljde till tre bitar som därefter ingick i julkitet och har sparats från år till år.
Sedan har det varje jul varit samma elände med julgransfoten. Min man, stor stark och otymplig, håller granen i ett stadigt grepp medan jag, liten, flink och smidig ligger på knä och skruvar, plockar in träbitar, skruvar och skruvar. Man borde ha minst tre händer för helst ska alla skruvar skruvas åt samtidigt. Sen reser jag mig upp och vi konstaterar att granen nog står lite snett.
Det går inte att dra den rak, nej, man måste först skruva upp en av skruvarna lite. Så snart man lossar skruven rasar träbiten ner i julgransfoten, granen lossnar och alla andra träbitar likaså. Sen börjar exakt samma procedur igen. Jag kastar mig på knä, äkta mannen svär och åkallar osv. Julfriden är långt borta.
Men på något sätt fick vi alltid granen i foten till slut. Detta med svärande och härjande innan granen var på plats blev också en del av julritualen. Varje år talade vi om hur omöjlig julgransfoten var.
Strax före jul 2005 var vi och handlade på ICA Kvantum här i Nyköping och passerade en hög med moderna julgransfötter. Med fyra skruvar. Vi slog till utan att tveka. Det är nu en baggis att få granen på plats. Vi har börjat ett nytt liv utan dan före julafton-helvetet.
Men som min man blev lite blödig när vi skulle köra den gamla julgransfoten till sopstationen och jag vägrade skänka åbäket till Öppen hand så tyckte han att vi skulle fråga Sörmlands museum om man ville ha den. Och nu är den inmärkt”.
↧
Inne - att ha träd inomhus
↧