Carl Grimberg har genom sitt bokverk ”Svenska folkets underbara öden” i hög grad påverkat historiesynen hos den generation svenskar som växte upp mellan de två världskrigen. I nio band, som kom ut 1913-1924, skildrade han livfullt utvecklingen från forntiden fram till Gustaf V. Det blev också en ungdomsupplaga omfattande inte mindre än 27 relativt tunna böcker, där den näst sista hade titeln ”Oscar II:s tid”. Den tid då storheter som Victor Rydberg, John Ericson, Sven Hedin och Artur Hazelius verkade.
Mycket av Grimbergs stoff har med tiden omvärderats, historieforskning förefaller egendomligt nog vara en färskvara. (Vissa skribenter ifrågasätts redan från början, det vet exempelvis Herman Lindqvist.) Att Oscar II stod högt i kurs hos Grimberg framgår av tre citat ur bokens inledning:
”Oscar II var begåvad både i konstnärlig och vetenskaplig riktning. Dessa anlag hade han fördjupat genom omfattande studier, så att Sveriges konung blev Europas lärdaste och finast bildade monark på sin tid. Han gjorde sig också känd som en nitisk främjare av vetenskap och konst. Själv var han både skald och prosaförfattare, och som talare räknades han till sitt lands yppersta.”
”Musikalisk var kung Oscar även. De lyckligaste stunder Hans Maj:t upplever äro de då han sjunger duetter tillsammans med unga vackra damer från stora världen eller operan”.
”Oscar II var kung i varje tum. Den ståtliga gestalten, de nobla anletsdragen – allt vittnade om majestät och ingav vördnad.”
Även om intresset för unga vackra damer tycks vara ett släktdrag skulle nog ingen skriva en bok med titeln ”Den motvillige monarken” om den här beskrivne superkungen…
↧
Från Oscar II:s tid - i Grimbergs tappning
↧