Det är underligt att vi lever - ett förbud som inte hjälpte

I mellanmjölkens land är det förbjudet att bränna sin egen sprit. Det hjälper inte att förbudets motståndare påpekar att produkten är närproducerad och att sysselsättningen tillhör avdelningen för hushållsnära tjänster. Begrepp som numera i andra sammanhang är bland de mest respekterade och i takt med tiden.

Nyttjandet av brännvin sitter djupt i den svenska folksjälen. Under första delen av 1800-talet uppgick vuxna mäns alkoholkonsumtion till 107 liter per man och år, alltså 3 deciliter om dagen. Underligt att de trots allt kunde jobba och leva relativt länge. Och hembränningen är mytomspunnen. Allehanda uppfinnarjockar har ägnat avsevärd tankemöda åt att konstruera sinnrika apparater. Ett exempel syns på bilden ovan. Den 122 cm höga pjäsen ska placeras direkt på (ved)spisen och är utformad som en kastrull med uppåtgående rör och slangar samt en termometer. En gång i tiden togs den i beslag av polisen i Eskilstuna.

Saken var nämligen den att flera läkare under 1800-talet fann att den enorma spritkonsumtionen hotade folkhälsan. 1860 förbjöds därför den så kallade husbehovsbränningen. Men trots otaliga polisingripanden fortsatte hembrännandet i lönndom ända in i våra dagar. Utförliga instruktioner om tillvägagångssättet finns på nätet. Nu synes dock behovet ha minskat, främst beroende på de liberala importbestämmelser för alkohol som gäller inom EU. Varför lägga ner en massa eget arbete på en dryck som med mindre möda och med bättre kvalitet kan köpas för en överkomlig penning?

Men om denna import av brända och destillerade drycker tilltar, så får man kanske åter finna skäl att säga: Underligt att vi lever…