Veckans tema, det sista inför Seniorbloggens sommaruppehåll, handlar om dygder. Seniorbloggen besökte i mitten av maj Tovastugan i Nyköping. Tovastugan är ett av Sveriges äldsta bevarade bostadshus i timmer från 1600-talet med unika målningar på väggar och i tak. Huset stod ursprungligen i Ripsa socken i centrala Sörmland, men flyttades 1951 till Nyköping.
Målningarna i Tovastugan är utförda av bygdemålare Nils som använde träsnitt som förlagor till sina bilder. År 1641 målade han den stora timmersalen i stugan. Han dekorerade med blommor och geometriserade ornament samt med elva bilder som symboliserade lika många dygder. Seniorbloggens sju bloggare skriver denna vecka om varsin av dessa dygder. Trevlig läsning!
![]()
Kyskheten på latin Castitas ibland också Puditia, en egenhet som enligt vad vissa skribenter på Google påstår har försvunnit från vårt samhälle. Enligt ett inlägg är kyskhet den underligaste formen av sexualitet. Detta kan kanske gälla för vissa människor eller religiösa grupper men inte för alla människor.
Bilden av kyskheten finns i den stora timmersalen i Tovastugan, men då denna ibland uppläts till dans för traktens pigor och drängar måste den vara helt felplacerad eller inte ha fyllt sin funktion. Alla vi som var vuxna eller halvvuxna i skiftet mellan 1940-1950 är väl medvetna om dansbaneeländet. I detta elände hade inte kyskheten någon plats. Där var det enligt svartrockarnas åsikt kyskhetens motsats som var allenarådande.
I det gamla Grekland var Artemis sinnebilden för kyskhet. När Artemis flyttade till Rom och blev Diana försvann bilden av absolut kyskhet. Roms Vestaler skulle vara absolut kyska tills de blev 40 år. Om de födde barn innan dess så var det guden Mars eller någon annan gudom som varit framme och ställt till det. De var ju bara människor så det kunde ju finnas mer naturliga orsaker.
Men om inte Mars hade struntat i kyskheten så hade inte Rom funnits och det hade inte funnits någon Romulus eller Remus. Då hade det inte heller funnits någon intuition som hade kunnat upplysa oss om kyskhetens underbara motsats. När kyskhet betyder absolut trohet ställer jag upp och är kysk. Om kyskhet betyder all annan kyskhet än trohet så är jag 100% okysk.
![]()
Målningarna i Tovastugan är utförda av bygdemålare Nils som använde träsnitt som förlagor till sina bilder. År 1641 målade han den stora timmersalen i stugan. Han dekorerade med blommor och geometriserade ornament samt med elva bilder som symboliserade lika många dygder. Seniorbloggens sju bloggare skriver denna vecka om varsin av dessa dygder. Trevlig läsning!
Kyskheten på latin Castitas ibland också Puditia, en egenhet som enligt vad vissa skribenter på Google påstår har försvunnit från vårt samhälle. Enligt ett inlägg är kyskhet den underligaste formen av sexualitet. Detta kan kanske gälla för vissa människor eller religiösa grupper men inte för alla människor.
Bilden av kyskheten finns i den stora timmersalen i Tovastugan, men då denna ibland uppläts till dans för traktens pigor och drängar måste den vara helt felplacerad eller inte ha fyllt sin funktion. Alla vi som var vuxna eller halvvuxna i skiftet mellan 1940-1950 är väl medvetna om dansbaneeländet. I detta elände hade inte kyskheten någon plats. Där var det enligt svartrockarnas åsikt kyskhetens motsats som var allenarådande.
I det gamla Grekland var Artemis sinnebilden för kyskhet. När Artemis flyttade till Rom och blev Diana försvann bilden av absolut kyskhet. Roms Vestaler skulle vara absolut kyska tills de blev 40 år. Om de födde barn innan dess så var det guden Mars eller någon annan gudom som varit framme och ställt till det. De var ju bara människor så det kunde ju finnas mer naturliga orsaker.
Men om inte Mars hade struntat i kyskheten så hade inte Rom funnits och det hade inte funnits någon Romulus eller Remus. Då hade det inte heller funnits någon intuition som hade kunnat upplysa oss om kyskhetens underbara motsats. När kyskhet betyder absolut trohet ställer jag upp och är kysk. Om kyskhet betyder all annan kyskhet än trohet så är jag 100% okysk.
