En gran kan användas från topp till tå, till byggnadsmaterial, pappersmassa och kanske också till tjära, terpentin och garveriprodukter. Raka exemplar passar som båtmast, flaggstång och blir i mindre format en glädjespridare vid jul.
Färska granskott på våren ger en vitaminer, avkok på barr kan bli te. Kådan lär läka sår och granens sus är bra för själen. Den med egen skog håller sig frisk!
I marken finns rötterna. De smala tvinnades en gång till rep för not- och nätfiske. Eller blev till en matsäckskorg som den på bilden, dryg 27 cm hög och bred och från 1800-talet. Ena sidan är kullrig, den andra platt för att kunna bäras nära kroppen.
Det måste ha varit mödosamt att samla in materialet, också om man tog det från träd intill den ”lättgrävda” myren eller hittade lämpliga vindfällen. Väl hemma skulle rötterna skrapas rena från bark och sedan eventuellt torka. Efter blötläggning i vatten blev de lätta att klyva och arbeta med. Ofta flätades korgarna i en särskild bindteknik som gjorde dem extra hållbara.
Men varför tala om förr? I dag finns kurser för dig som vill prova på. Att tillverka en diskborste räknas nog som ett enklare slöjdarbete. Rötter i korta bitar samlas till en bunt och binds ihop på mitten. Är det någon som gör sådant nu för tiden? Gäller rotavdraget när den används?
↧
Tema Växtriket: "En korg av granrot"
↧