Den här brudnäsduken har tillhört Ingeborg Åkerhielm från Valla. Den 6 cm breda spetsen är troligen knypplad. I hörnet är broderat ett krönt IB. Näsduken är mycket tunn.
Det underbara med näsduken är att den är tillverkad av fibrer från den av de flesta trädgårdsägare hatade brännässlan (Urtica dioca).
Under 1600–1700-talen användes nässlan allmänt till textilier. Den till och med odlades i nässelgårdar vid snart sagt varje stuga i Sverige. Användningen av denna fiber är äldre än så. Det finns fynd från vikingatiden som visar att nässlan har använts till textilier redan då.
Nässlan bearbetades som lin. Den rötades, bråkades, skäktades, häcklades och spanns. Nässelfibern är mycket tunn, hälften så tjock som lintråd. Nässeltyget (kallas nettel - eller nättelduk) är inte lättantändligt och därför användes det med fördel till smedernas långa skjortor.
Idag är nässlan bortglömd som grund för textilier men kan vara en god representant för närodlat. I stället för att gräva bort ”ogräset” bör vi skörda det och tillaga den allra läckraste soppa. Det är toppskotten som används och soppan kokas på samma sätt som man gör spenatsoppa. Det blir en mycket vitamin- och mineralrik måltid. En vårprimör av bästa slag, mums!
↧
Tema Växtriket: "En nettelduk"
↧