Som Nationalencyklopedin påpekar har en nyckel två funktioner: Dels att upphäva den spärrande koden i låset (genom nedskärningar i metallbladet), dels att överföra vridkraften från handen till låshuvudets regel.
Nycklar till riktig gamla lås brukar se ut som den på bilden: Tillverkade av järnplåt som smitts i ett stycke. Stammen är ihålig och rund. Ax och pipa är av samma plåt som vikts och fogats samman i axet.
På den gamla goda och hederliga tiden var det, åtminstone på landsbygden, vanligt att man hängde en sådan nyckel till sitt hus på en spik utanför dörren som ett tecken på att ingen var hemma. Nutidens nycklar är tekniskt mycket avancerade och hålls i säkrare förvar av ägaren. Trots detta dräller det av nycklar på polisstationernas hittegodsavdelning.
En mytomspunnen nyckel ägdes av greve Magnus Per Brahe på Rydboholms slott i norra Storstockholm. Han var den siste av landets första grevliga ätt och dog 1930. Vid begravningen i den näraliggande Östra Ryds kyrka krossades ättens vapensköld och stängdes dess gravkor för gott. Under högtidliga former sänktes därefter bitarna av skölden och nyckeln till koret i Kyrkvikens vatten utanför slottet av ärkebiskop Nathan Söderblom.
Kanske liknade denna riktigt gamla gravkor-nyckel den på bilden. För en modern låssmed (eller rentav en skomakare med nyckelmaskin) skulle det förmodligen vara enkelt att göra en användbar kopia.
↧
Tema Riktigt gammalt: "NYCKEL SOM KASTADES I SJÖN"
↧