Före datorernas intåg i den grafiska branschen härskade blyet. Det kunde gjutas till spegelvända bokstäver i olika stilar, storlekar och tjocklekar. Från början som enskilda ”typer” vilka plockades samman till rader av flinka handsättare, senare för löpande så kallad brödtext till hela rader i en sättmaskin. Maskinsättare var då ett högt ansett yrke. Den skribent som slarvat med manuskriptet och ville ändra på ett och annat när korrekturet kom från sättaren stod inte högt i kurs hos den senare. Även smärre korrigeringar kunde innebära att långa stycken fick sättas om för att raderna skulle bli jämna. Det påverkade ackordet.
Från den sålunda blysatta texten kunde tryckning ske direkt om upplagesiffran var hanterbar och kravet på snabbhet modest, t ex för böcker. För dagstidningar krävdes dock tillverkning av så kallade matriser från blyraderna samt därifrån gjutning av stereotyper som kunde monteras in i tryckpressen.
Bildens ”typkassettskåp” av grön metall har 19 utdragbara lådor med en massa blytyper. Förvisso väger hela skåpet som man brukar säga bly, bara att dra ut en enda låda kräver betydande manna- eller kvinnokraft. Det har tillhört bokbindare Stig Wärmling i Gnesta och representerar en tid som faktiskt inte är så väldigt avlägsen men ändå känns väldigt museal.
Blyraderna ligger alltid tätt intill varandra och låses fast för att inte hamna på sned. Att ”läsa mellan raderna” var på den tiden, som var och en förstår, inte så lätt.
↧
Tema På Rad: "TYPER PÅ (PA)RAD"
↧