Skräddarmästare Leonard Harnesk i Tystberga, som ägt detta kilformade elektriska pressjärn för dampning med bygelhandtag av trä och kontakt av baskelit, var säkert en hedervärd och noggrann yrkesman. Antagligen satt han, likt samtida kolleger, med benen i kors på ett bord och sydde täta stygn på de plagg kunderna beställt. Den som investerat i en kostym möttes inte efter åtskilliga veckor av beskedet att det bara bidde en tumme.
Enligt föremålsarkivets dokumentation var järnet, inklusive sladden av grått gummi, i gott skick när det förvärvades 1987. Det sistnämnda är, som framgår av bilden, inte längre med sanningen överensstämmande. För att tala klartext är det rent livsfarligt att ansluta kontakten till ett elektriskt uttag. Stora bitar av ytterhöljet på sladden har torkat och ramlat bort. Bakeliten är inte längre att lita på. Den eventuella S-märkning (numera heter det CE) som kan ha funnits är i högsta grad förverkad.
Lyckligtvis ska väl skräddare Harnesks pressjärn inte användas längre, åtminstone i detta skick. Men det kan ändå symbolisera det slarv med elsäkerheten som dessvärre förekommer i många svenska hem. När man talar om slarvfel är det ofta i överslätande syfte. Men på elområdet är även sådana fel livsfarliga.
Av någon anledning minns jag nu en gammal skämtteckning, som visade en elektrisk stol på ett amerikanskt fängelse. Den fånge som leddes in kunde på en skylt läsa: ”Känn er säker – den är från Westinghouse”.
