Abakusen eller kulramen uppfanns 5000 år f Kr och den används fortfarande i Kina och Japan oftast i banker och vissa kontor. Det är ett fenomen i sig att se när abakusen används. Fingrarna flyger över kulraderna och resultatet kommer snabbt. Det dröjde sedan 6500 år innan man kan tala om någon form av räknemaskin.
Det var Pascals skapelse ”Pascalinen” som i princip fungerade som vägmätaren i bilen. Åren går och många olika skapelser ser dagens ljus mer eller mindre automatiska och 1976 kom de första miniräknarna ut i handeln. Det kan också ses som början till slutet för huvudräkning.
Abakusen har i viss mån fått en pånyttfödelse. För personer som lider av dyskalkyli (räknesvårigheter) underlättas matteinlärningen med hjälp av den enkla kulramen.
Ett fenomen inom matematiken var en Paul Erdös, född i Budapest 1913. Redan vid treårs ålder kunde han räkna och vid fyra år förstod han de negativa talen. Han framstod som ett matematiskt geni och hans specialitet blev talteorin och speciellt primtalen. Han var vad vi kallar en mammas pojke. Han gjorde inget annat än att syssla med matematiken. Allt annat överlät han till modern.
En annan man som gått till matematikhistorien är indiern Ramanujan född 1887. Han var en sällsynt begåvning med ett fantastiskt minne. Han kom ihåg säregna talkombinationer på ett övernaturligt sätt. Han lär ha sagt att ”Namakkals gudinna inger mig formlerna i sömnen”. Han kunde läsa upp närmevärden på ”pi” och kvadratrötter med önskat antal decimaler.
När en vän till honom nämnde talet 1729 konstaterade han att det är det minsta tal som på två olika sätt kan skrivas som summan av två kuber och detta helt utan hjälpmedel. Ett fenomen helt klart.
↧
Tema Fenomen: "Inom matematiken"
↧