http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/308104.
Veckans ämne är ”skor” och i museets samlingar hittar jag dessa bruna läderkängor som syns på bilden. Det visar sig att de tillhört en man vid namn Johan Carlsson. Skorna samt en del lappade och slitna arbetskläder kom till museet i en låda efter Johans hustru Cecilia. Paret hade fört ett kringflackande liv men fanns på senare tid på sörmländska gårdar och torp. De arbetsbetyg som fanns efter både Johan och Cecilia visar att de varit flitiga och redliga i sina arbetsuppgifter. Innehållet i lådan tyder på att de levt under knappa omständigheter. Hela lådan påminner om en svunnen tid i Sverige som inte ligger mer än 50 till 100 år tillbaka i tiden.
Kängorna ser gamla ut men är välskötta med, som jag bedömer det, nya sulor. Troligen var Johan en ”hemskomakare” som själv reparerade och skötte om sina kängor. Det var relativt vanligt att man på den tiden hade en sådan låda med enkla verktyg för reparation av skor. Skor var dyrbara och det gällde att sköta om dom så de räckte länge. I museets samlingar finns även en skomakarlåda från Hindås i Härryda kommun, Björketorps församling. På bilden ser vi skomakarlådan med innehåll.
Jag minns att min farfar hade en sådan skomakarlåda med verktyg och utrustning för att själv kunna reparera skorna. Farfars låda innehöll precis som på bilden en läst, diverse knivar, nubb och pligg samt fingerskydd och vax. Med dessa enkla verktyg kunde livet på skorna förlängas väsentligt. Troligen hade man bara ett par skor, så det var viktigt att de varade länge. Jag kan fortfarande för mitt inre se min farfar när han satt på sin stol och sulade eller klackade om sina kängor. Min farfar hade givetvis flera par skor vid den här tiden men han fortsatte att sköta och reparera sina skor som han alltid gjort. På det viset höll de längre och såg fina ut även efter lång tids användning.
Det är tänkvärt, att för inte så länge sedan var man så rädd om sina skor att man själv skötte och reparerade dem. Senare kom en period när vi lämnade in skorna till en skomakare som fick göra de reparationer som behövdes. Idag köper vi helt enkelt nya skor när de behöver repareras – och kanske långt dessförinnan bara för att de blivit omoderna.
