Det finska vinterkriget började den 30 november 1939, då Sovjetunionen anföll Finland, och pågick till den 13 mars 1941. Finländarna försvarade sitt land, men förlorade till sist ca 10 % av sin landyta (Karelen). 22 000 soldater stupade och ca 1/2 miljon människor förlorade sina hem. I uppgörelsen ingick också ett tvångsarrende av halvön Hangö vars läge vid Finska viken blev en strategisk plats för en flottbas. Här utkämpades också det s k fortsättningskriget där Finland hamnade i fel sällskap dvs Nazityskland. En minst sagt turbulent tid i Finlands historia.
Orostiden innebar bl a att ca 70000 finska krigsbarn kom till Sverige på svenskt initiativ, till släktingar eller för en placering på barnhem eller i fosterfamiljer. Denna tid uppmärksammas i ett skolmaterial som Sörmlands Museum (SM) lånar ut till länets högstadie- och gymnasieskolor. I studielådan finns ett rikt material . Ett autentiskt källmaterial berättar om andra världskriget ur en enskild familjs synvinkel. Här finns brev som utväxlats mellan Lisbeth i Helsingfors och släktingen Maj-Sofie i Nyköping. Barnen Kurt och Ulla-Christina bodde under en tid hos släkten i Nyköping. Det framgår av många brev att stödet från Sverige omfattade mat och andra förnödenheter, som var bristvaror i det krigsdrabbade Finland. I Lisbeths brev finns mycken tacksamhet uttryckt över släktingarnas stöd.
Hösten 2015 såg jag ett nyhetsinslag i TV från Torneå. En manifestation pågick till stöd för den begränsade grupp asylsökande som letat sig ända till Finland. Men motdemonstranterna var fler. Denna mobb var högröstad och uppträdde allt annat än civiliserat. Argumentationen mot flyktingmottagandet var fruktansvärt fördomsfull och visade att många inte förmått tänka ”varvet runt”. Solidaritet verkade för alltför många vara ett okänt begrepp. De kanske skulle må bra av att dyka ner i SMs studielåda och ta del av tillvaron i Finland och det svenska stödet till ett krigsdrabbat land för över 70 år sedan.
